Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den polska litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. III. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
polsk litteratur rörande sveriges historia.
311
Kron-hären, till största delen bestående af hussarer och
pansarfanor, tillsammans 5 till 6,000 man lägrade omkring Warschau,
befann sig enligt det danska sändebudet Tramp es intyg i ett
ytterst beklagligt tillstånd. Hästarne voro med få undantag
eländiga, manskapet genom maklighet och overksamhet
förslappade och bakom denna soldatskara följde en ofantlig mängd
trossvagnar l).
Den litthauiske hären under Wisniowieckis och Pociejs befäl,
i inre värde kanske till och med underlägsen kron-hären, var
dock mera passande för guerillakrig och, hvad som var af största
vigt, mera tillgifven konungens sak. Lubliner-beslutet, enligt
hvilket kron-hären skulle uppbringas till 36,000 man och den
litthauiska till 12,000, var ännu icke verkstäldt. Den bästa
disciplinen och förhållningsvis bästa militäriska andan kunde man ännu
finna i den till några tusen man uppgående s. k. främmande
"autoraments"-corpsen under general Brandts befäl. Om vi än
lemna å sido härens ringa numerär och öfriga bristfällighet, så
funnos dock flerfaldiga moraliska och politiska anledningar till den
republikanska härens fullkomliga vanmakt. Framför allt rådde
en allvarsam splittring mellan kronans vapenmakt och den
litthauiska hären. Lubomirski och Sieniawski förde befälet
öfver den förra, Wisniowiecki och Pociej öfver den senare.
Redan sjelfva dessa namn förklara mycket, om än ej allt.
Lubomirski, Benedict Sapiehas svärson, såg naturligtvis med sorg
huset Sapiehas fall och kunde omöjligen af hela hjertat vara
den kungliga saken tillgifven. Sieniawski, Rakoczys beskyddare
och vän, stod helt och hållet under inflytande af sin gemål, som
återigen styrdes af konung Ludvig XIV och hans gesandt Bonac;
hans ställning till konungen var ungefärligen densamma som
Lubomirskis. I motsats till desse representerade Wisniowiecki
och Pociej det emot Sapieha fiendtliga partiet, hvilket på grund
af eget intresse nära förband sig med konungen, med
tillfredsställelse såg hans närmande till czaren och öppet eftertraktade
arfvet efter Sapieha. Efter det att den af lubliner-riksdagen
Sapie-herne beviljade sex veckornas anståndstid utlupit, lät ändtligen
konungen efter åtskillig tvekan och deraf föranledt uppskof
bort-gifva de värdigheter, som hittills af Sapieherne innehafts. Det
*) Skrifvelse ifrån Meuschen till den danske konungen d. 20 Sept. 1703.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
