Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den polska litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. III. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
»XAVER LISKE.
172
litthauiska storhetmans-embetet efter Johan Casimir Sapiehas
degradation tilldelades furst Michael Wisniowiecki,
skattmästare-embetet efter Benedict Sapieha erhöll Pociej, marskalksembetet
efter Alexander Sapieha tillföll Wollowicz, wojwodskapet Wilna
furst Janusz Wisniowiecki. Storhetmanskapet hade grefve Oginski,
starost af Samogitien, räknat på att för sin del erhålla;
konungen sökte i stället, ehuru förgäfves, att vinna honom för sig
genom att erbjuda honom fälthetmanskapetDet var naturligt att
denna fördelning af den Sapiehiska familjens värdigheter måste
bidraga till att ytterligare gjuta olja på elden, så att det
numera blef omöjligt att förmå de båda öfverbefälhafvarne till
gemensamt uppträdande mot svenskarne. Så hölls t. ex. d. 15
Augusti i Otwock ett krigsråd i närvaro af konungen,
kron-storkansleren, furst Michael Wisniowiecki och storhetmannen
Lubomirski, hvarvid beslut fattades om att kron-hären och den
litthauiska skulle, den förra på högra, den senare på venstra
stranden af Weichsel, tåga till Thorns undsättning 2). Men några
dagar senare förklarade Lubomirski inför Zaluski, att han
alldeles icke ämnade företaga någon gemensam action. Lubomirskis
och kron-härens ställning var ingalunda någon hemlighet. Det
danska sändebudet uttalade flerfaldiga gånger i sina depescher
till det danska hofvet sin fruktan att, om kron-hären komme till
Stor polen, skulle denna förena sig med den dervarande
konfederationen, och om Lubomirski skrifver Meuschen öppet, att det missnöje
denne hyste på grund af de Sapiehiska angelägenheterna tilläte
honom icke att draga fördel af general Brandts framgångar i
Preussen3). Dessutom får man ej förglömma, att republikens
egen ännu alltjemt oklara och ovissa, hållning gentemot konungen
af Sverige icke litet bidrog till detta sakernas läge. Republiken
uppträdde nemligen medlande mellan de båda konungarne, och för
ögonblicket stod hon ännu i förhandlingar med den fiende, som
*) Denkwürdigkeiten des Zawisza, sid. 115.
2) Zaluski Epistolæ III: Zaluskis bref till Alexander Salarolli d. 13
Sept. 1703.
3) Skrifvelse ifrån Meuschen till den danske konungen d. 23 Sept. 1703:
"De polska affärerna befinna sig fortfarande i stor konfusion och ovisshet,
hvartill befälhafvarnes misshällighet ej litet kontribuerar, hvilken uppstått af
de misstankar man hyst om kron-fältherren, att han skulle trakta efter att
soutenera Sapielierne. Detta har ock varit anledningen till att, såsom
polac-kerne föregifva, det af general Brandt senast gjorda ströftåget icke haft bättre
följd eller medfört större avantage." Geh.-arkivet i Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
