Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den polska litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. III. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
»xaver liske.
186
åtskiljas, samlar Adam Szmigielski omkring sig en skara tappra
adelsmän, hvilken skara han ökar med soldater, som söka efter
vinterqvarter, oroar de konfedererade och anfaller svenskarne
än här än der. Öfverstelöjtnant Züllich efterjagade starosten och
besegrade honom den ena gången efter den andra, hvilket dock
ej hindrade den besegrade att ånyo uppstå och på detta sätt
blifva i det storpolska folkets minne till en legende-gestalt,
såsom han ännu intill senaste tiden varit.
Lemna vi å sido de samtidiga striderna i det nordliga Litthauen
imellan Lewenhaupts corps och det allmänna adelsuppbådet,
strider, som utan betydelse och inflytande på krigets gång i
allmänhet, icke hafva något intresse hvarken för krigskonsten eller
krigshistorien och som blott utmärkte sig genom landets härjning
och plundring, så återstår blott af värde att beskrifva slutet
af Thorns belägring, den sista krigsoperationen från detta
tidskifte.
I medlet af September hade ändtligen Stenbock lyckats
sjöledes framskaffa artilleri och ammunition samt till lands hästar
och folk till lägret vid Thorn. Belägringens hittills förhållnings vis
lugna dagar togo nu slut och utom skörbjugg, hunger och
allahanda sjukdomar, som redan decimerat invånarnes och
soldater-nes antal, skulle inom kort det olyckliga Thorn träffas af den
förskräckliga olyckan af ett bombardement. I denna sorgliga,
mörka, såväl på handlingskraft som karaktersstyrka fattiga tid
bilda de sista ögonblicken af Thorns försvar en tröstrik och
glädjande sida. Huru smärtsamt är det ej att detta ärofulla blad i
historien icke tillhör polacker utan blott dess vänner på polsk
mark! Greneralerne Röbel och Canitz, den förre befälhafvare
öfver hela den sachsiska stridsmakten, den senare stadens
platskommendant, gåfvo sjelfve det bästa föredöme. Ifrån slutet
af Maj kunde ingen underrättelse mera utifrån intränga till de
belägrade, fastän de sjelfve på vinst och förlust afsände talrika
depescher till konung August. Afskurne från de sina, utan alla
underrättelser, hyste de dock ingen tanke på att gifva sig. Så-,
väl skörbjugg som andra sjukdomar härjade förskräckligt. Af
den nära 6,000 man starka garnisonen befunno sig 2,188 i
lasaretten! Hungersnöd ökade ytterligare eländet. En oxe kostade
600 polska gulden, en ko 300, en kalf 50, ett svin 100, en
kalkon ända till 20 gulden, ett parti ägg om 15 st. 3 gulden, tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
