Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 1) Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade Svenska Adelns Ättartaflor. Af G Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterkommande faststäldt sköldemärke, och så uppkommo sköldebrefven
och med dessa brefadeln. Från styrelsens sida sökte man således
göra hvad under dåvarande förhållanden göras kunde för att begränsa
frälseståndet till frälsejorden, ofrälset till skattejorden, och många
bevarade räfstetingsdomar tyda äfven på stränghet och allvar i detta
fall. Men under dessa tider af politisk och social oreda kunde den
stadgade gränsen sällan vidmakthållas. — Dels visade man redan då
en synnerlig välvilja mot utlänningar af ofta nog tvetydig adelsbörd,
och giftermål med en frälseqvinna, synnerligast inom de mäktigare
ätterna, var ofta tillräcklig grund att tillförsäkra en sådan man
frälse- och infödingsrätt i Sverige; dels skedde ofta byten af frälsejord mot
skatte, och ehuru dervid skulle noga tillses att kronan blef osviken,
torde omföringen af jordnatur icke alltid hafva iakttagits; och
slutligen förblandades personlig skattefrihet icke sällan med verkligt frälse.
Härigenom uppstod på många ställen stor ovisshet om verkligt och
sjelftaget frälse, såväl hvad jorden som jordegaren angick.
Rusttjensten och vapensynerna skulle väl reglera detta, men efter hvilka
grunder den förra utgjorts är lika ovisst som om tillräcklig stränghet
iakttagits vid de senare. Att de mäktigare ätternas medlemmar icke
försummat att hålla stora väpnade följen måste vi antaga, då deraf
deras inflytande till stor del berodde, men om dessa stått i något
visst förhållande till jordegendomen, kan ej ses af bevarade
handlingar. Hvad det öfriga frälset angår, är ovissheten lika stor. Att
frälsefriheten ytterst berodde af rustningen och i följd deraf äfven
kunde förloras, om denna icke utgjordes, det se vi af landslagen.
Vi hafva äfven funnit genom bref bestyrkt att arfvegods kunde förlora
sin frälsenatur derigenom att frälsemannen »satt sig i köpstad att bo»
o. s. v. Men deremot synes den en gång vunna rättigheten att föra
sköld och hjelm och titeln väpnare (a vapn) icke uteslutande varit
beroende af egandet af frälsejord. Åtminstone förekomma i slutet af
1400-talet åtskilliga frälsemän, hvilka, ehuru de bevisligen försålt sin
egendom och antingen blifvit hvad på vår tids lagspråk kallas
fördelstagare [1] eller flyttat in i städerna, fortfarande skrifva sig a vapn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
