Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 1) Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade Svenska Adelns Ättartaflor. Af G Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
adelskap. Uti Tysklands skilda länder träffas medlemmar af ätterna v.
Ahrenschüdt, v. Braun, Engel, v. Essen, Haselberg, v. Klinckowström och
Pommer Esche, friherrarne Löwenklou såsom d’Orville von Löwenklou och
v. Rosen, samt såsom grefvar v. Houwald, v. Klinckowström och
Strahlenheim, hvilken sistnämnda grefveätt äfven upptagit det gamla
namnet Wasaborg och kallar sig Stralenheim-Wasaborg. Slutligen
förtjenar nämnas att af den utslocknade friherrliga ätten Bidal, hvilken
under namn af Bidal d’Asfeld bosatt sig i Frankrike, en gren förirrat
sig till Spanien och der med devisen: »Bellicæ virtutis in Hispania
præmium» vunnit nytt vapen och titel af marquis.
leke alla dessa ätter äro för vårt riddarhus främmande. De båda
furstarne von Hessenstein och Putbus återfinnas der under grefliga
nummer. Af de 27 grefliga ätterna äro såsom adelsmän eller
friherrar 23 der intagne, och endast Sture, Tre Rosor, Flodorff och Ulfeld
saknas. Af de 104 friherrarne äro blott 17 fullkomligt ointroducerade,
de öfriga återfinnas under adligt eller grefligt nummer. Deremot äro
af de 684 adelsätterna de flesta obekanta och blott 34 återfinnas
såsom friherrar eller grefvar. Efter registret hafva 19 af dessa ätter en
gång varit introducerade, men uteslötos år 1727 ur den nya matrikeln,
då de vunnit högre värdighet och i den lägre utslocknat, hvarförutan
af 4 andra ätter skilda grenar tagit introduction och en, von
Liljenstjerna, ingått under namnet von Liljenhjelm. Skälet hvarför så många
af de efter 1625 med adliga värdigheter hedrade afsagt sig de
politiska förmåner, som endast introductionen kunde bereda dem, torde
lätt inses, då man af genealogierna finner att några aldrig, i egentlig
mening, varit svenska undersåtar, andra genast efter adlandet
flyttat till främmande land, och åter andra saknat manlig afkomma. För
den, som på samma år, ja till och med samma dag vunnit adlig och
friherrlig eller friherrlig och greflig värdighet, fanns naturligtvis icke
heller något skäl att söka introduction under annat nummer än det
högsta. Försummelsen att söka inträde på Riddarhuset föranledde
understundom förnyadt adelskap, dels med samma, dels med nytt eller
s. k. »förbättradt sköldemärke». Detta är händelsen med 25 ätter [1]
och för ätterna v. Helmerssen och v. Fahrensbach hafva adels- eller
adoptionsbref 3 gånger utfärdats. De flestas sköldemärken äro kända,
dels efter adelsbrefven, dels efter sigillaftryck, men för 95 saknas i
detta fall alla upplysningar, och då några af dessa aldrig uttagit
sköldebref utan nöjt sig med den kongl. skrifvelse, hvarigenom adelskap,
greflig eller friherrlig värdighet dem tillförsäkrats, hafva motsvarande
vapen icke heller erhållits. En och annan af dessa har dock detta
oaktadt antagit eller förbättrat förut egande vapen, såsom af bevarade
sigillaftryck kan skönjas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
