Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 1) Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade Svenska Adelns Ättartaflor. Af G Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ju kan vara möjligt — ättartaflornas Klemens och Henels Klement äro
skilda personer. I den under adliga ätten Girs (s. 87) intagna
redogörelsen för slägten Giers, kan för general-krigskommissarien
Lorentz Giers tilläggas, att han före 1729 blifvit varfskommissarie och
öfverkamererare i Byggnings- och Equipage-kontoret i Karlskrona, i
hvilken stad han ock aflidit. Till adliga ätten von Hertzog (s. 124)
böra hänföras Johan Kristoffer von Hertzog, hvilken 1729 är placerad
som löjtnant och 1735 som kapten på Östgöta kavalleri, samt Gustaf
Magnus von Hertzog, som 1735 är löjtnant vid amiralitetet i
Stockholm. Det är icke osannolikt att dessa varit söner eller sonsöner af
den 1693 adlade Johan Filip. På ätten Strahlenheim {s. 287) må icke
heller lemnas oanmärkt att svenska minister-residentens i Hamburg
Strahlenheims förnamn såväl 1729 som 1735 uppgifves vara Karl
Kristoffer och ej Johan Bernhard. Slutligen hafva ättartaflorna (s.
305) en Kilian Tiegerfelt, hvilken 1714 skall hafva anstälts som
fändrik på lifregementet till fot (Östgöta infanteri), men Henel uppgifver
för 1735 en fändrik Kristian Tiegerfelt placerad på samma regemente,
och nämner honom der äfven 1729 ehuru han då orätt kallat honom
Tiegarstedt (= Tigerstedt). En ur sin tur kommen och blott
placerad officer hade den tiden svårt att vinna högre grad, och båda
desse kunna derföre vara samma person. Till samma ätt synas de i
alla händelser böra räknas.
Vår granskning af hrr Schlegels och Klingspors ättartaflor har
redan vuxit till ett alltför stort omfång, men detta oaktadt måste vi fästa
våra läsares uppmärksamhet på ett par offentliga handlingar, som
bereda tillfälle att göra bekantskap med ganska många och till större
delen förut okända representanter af vår ointroducerade adel. Dessa
äro lifländska ridderskapets samt magistratens och borgerskapets i
Riga vid landtdagen derstädes år 1700, till general-guvernören, grefve
Erik Dahlberg afgifna förklaringar i anledning af Patkuls förräderi.
Bland dem, som underskrifva den förra af dessa, finna vi dels några
namn, som redan upptagits i ättartaflorna, såsom: Johan Wilhelm von
Beckern, Johan Caspar von Ceumern, Carl Otto von Dinggrafen, Georg
von Dunten, R. (Rembert?) von Funcken, Frans Bernhard och Johan
Wilhelm Liphart, Didrik von Strahlborg (Straelborn?) och J. (Jacob?)
Witte von Lillienau; men äfven en del andra, som synas ega
grundade anspråk att der inrymmas. Desse äro: J. W. Brandt, troligtvis
en ättling af Daniel Brandt, J. G. Bäijer von Weissfelt, J. L. von
Brewern, Caspar von Ceumern, Anthony De la Barre, Kristoffer von
Dunten, Carl Otto von Freijman, Carl Gustaf och Johan von Funcken,
Diederich Johan Hastfehr, Benedict Andreas och Gustaf Georg von
Helmerssen, V. {Volmar?) Leuenstern, Volmar Johan Rigeman, A. von
Rosenthal, Johan och Michael von Schultzen, Claud. Herm. Samson,
J. H. Swanenberg samt G. Reinholt, H. (Henrik?), Wolmar Johan
och Otto Reinhold von Tiesenhausen. Äfven i den af staden Riga
afgifna förklaringen finna vi bland underskrifterna namn, som tillhöra
vår ointroducerade adel; främst tre borgmästare: J. S. v. Öttingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
