Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 2) Äldre Vestgötalagen. Af —r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
38
mist på flera andra områden. Det är hufvudsakligast dem vi hafva
att tacka för, att de svenska lagarnas byggnad hvilar på svensk grund,
under det nästan hela det öfriga Europas lagsystem är fotadt på den
romerska rätten.
Men om nu Sveriges gamla lagar utgöra så värdefulla urkunder
för kännedomen om vårt lands språk och rättsväsende, och om dessa
lagar fortfarande, i fall de som sig bör anlitas, kunna göra den
svenska bildningen omätliga tjenster, så är det ju ock skäl, att så många
som möjligt blifva i tillfälle att sjelfva studera dem. Geijer, som
1833 i Svenska literaturföreningens tidning (N:o 16 o. 17) anmälde
de båda första banden af Collins och Schlyters i allo utmärkta
»Samling af Sveriges Gamla Lagar», yttrade, att han »af få böcker lärt mera
än af de ifrågavarande», och längre fram, att den, som »studerat sjelfva
lagarna, känner till en stor del, och bättre än genom något annat
medel, Sveriges författning och språk för ett halft tusental af år
tillbaka».
För dem, som ega djupgående studier i de nordiska språken, äro
de af Collin och Schlyter utgifna upplagorna, med sina förträffliga
glossarier, noter och kritiska anmärkningar, fullt tillräckliga; men icke
så för nybörjaren och den i språkfrågor mindre förfarne. Collin och
Schlyter hafva, såsom obestridligen riktigt var, när det gällde
textupplagor, meddelat de gamla texterna, sådana de äro bevarade från
forntiden, med alla deras inkonseqvenser och uppenbara skriffel. Man
finner sålunda t. ex, i Vestgötalagen om hvarandra arvi, arfvi, arvæ,
ærvi, ærfe (arfvinge); bolöfesla, bolözla, boolozla (husröta); gengœrþ,
qengiarp, gengerd, gingærdh (sammanskott af lifsmedel); kristna, cristna,
crisna, crisma (kristendom) o. s. v. Dessa och en stor mängd andra
dylika ojämnheter äro ingenting annat än följder af bristfälliga
rätt-skrifningslagar eller af en redan i forntiden befintlig vårdslöshet i uttalet.
Det är för att särskildt vid universitetet underlätta studiet af den
äldre Vestgötalagen, som docenten i Upsala Eugene Schwartz och
filosofie kandidaten Adolf Noreen ombesörjt den upplaga, hvarpå vi
härmed hafva nöjet fästa läsarens uppmärksamhet.
Så vidt anmälaren förstår, hafva utgifvarne löst sin uppgift på ett
förtjenstfullt sätt. Det visar sig mer än tydligt, att de i hvarje särskildt
fall noga tänkt sig för, innan de skrefvo. I början af arbetet finnes
en ganska utförlig redogörelse för de ändringar i ljudbeteckningen,
hvilka utgifvarne företagit. Af denna redogörelse, hvilken måhända
bort göras mera tydlig och lättare begriplig för nybörjare än hon är,
liksom af sjelfva texten, visar sig, att utgifvarne gått till väga med
stor varsamhet. I sådana fall, der de ej tilltrott sig att afgöra
hvilkendera af två eller flera olika former, som är den riktiga, liksom då
det kunnat antagas, att olika former egt bestånd samtidigt och
bredvid hvarandra, hafva de bibehållit dem oförändrade. Ehuru titelbladet
angifver att texten är »normaliserad», finner man sålunda uti
infiiii-tiv-ändelserna a jämte det vanliga æ\ komd på samma sida som
barCB (böra), kallCB, vigice (vign), och i samma rad som döpce, vartø
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
