Historiskt bibliotek / Tredje delen / liii (1875-1880) With: Carl Silfverstolpe Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 4) Svedelius: Minne af Riksmarsken Grefve Svante Sture. Af —rst—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

4)	Minne af Riksmarsken Grefve Svante Sture. Af V. E. Svedelius. (I Svenska Akademiens Handlingar, 51 del.).

Den tid, då Svenska Akademien tilldelade Magnus Lehnberg och
Axel Gabr. Silverstolpe sin högsta belöning för deras »äreminnen» öfver
Birger Jarl, eller då lion åt den senare skänkte samma utmärkelse för
hans äreminne öfver den yngre Sten Sture, var det, som bekant,
endast de akademiska fraserna hon lade i sin vågskål. Det ligger något
naivt i den lilla anmärkning, med hvilken Silverstolpe ansåg lämpligt
att förklara orsaken hvarföre hans skrift om Birger Jarl icke var
försedd med några historiska noter. »Den innehåller» — säger han
nämligen — »intet annat än hvad förut är bekant genom Hofkansleren
von Dalins och Kanslirådet Lagerbring^ Historier saint Birger Jarls
Lefverne af Kammarrådet af Botin». Man har väl velat säga att
Akademien temligen länge hållit fast vid denna sin ungdomsvana, men vill
man vara rättvis, så torde man icke kunna förneka att skilnaden
mellan de bilder, som hon på senare tider uppstält i sitt pantheon, och
de, som först stäldes dit, är ungefär densamma som emellan byster
af marmor ocli af förgyld gips. I samma förhållande torde deras
förmåga stå att trotsa tidens tärande tand.

Något mer än trefjerdedels sekel sedan de ofvan nämnda
äreminnena höllos, var det en annan hand, som tecknade samma period.
Med »Birger Jarls och Stockholms grundläggnings sexhundraåriga
minne» började professor Svedelius den rad af historiska bilder, som
han sedermera fortsatt med minnena af Olaus Petri, Erik Sparre och
Carl Piper, samt nu senast af riksmarsken Svante Sture. Då
Akademiens stiftare stält till dess ledamöter den maningen, att »ära store
mäns minne», ser det nästan ut som om de store männen tagit slut,
när man läser förf:s ord om den mannen Svante Sture, att »det vore
ej rätt att kalla honom en stor man, men en aktningsvärd man var
han» — o. s. v. Det må nu anses icke höra hit huruvida i vår
historia funnits andra män, hvilkas storhet berättigat dem att vid de
akademiska minnesfesterna komma i åtanka förr än Svante Sture; det
vissa är, att man må vara väl tillfreds då man fått emottaga den af
herr Svedelius tecknade bilden icke blott af en historisk person,
ryktbar vorden genom sitt sorgliga öde, utan äfven af ett fristående
kapitel, utan motstycke, i vår historia, då landet styrdes och lät sig styras
af en vanvetting, då, såsom förf. säger, »rikets konung var blifven en
för allmänna säkerheten farlig person». Visst är det mycket af hvad
som på historiens område tilldrog sig under kunung Erik XIV:s korta
men ödesdigra regering, som blifvit fördoldt för efterverldens forskande
blickar, men då historieskrifvaren, såsom här är fallet, på samma gång
är den djupsinnige tänkaren, märker man knappt att det finnes några
luckor i de skildrade händelsernas sammanhang. Till och med de
villade tankar, som aflöste hvarandra i konungens töckenhöljda hjerna,
blifva här likasom utredda och framstälda, man skulle vilja säga det,
fi ist. Bibliot eh. Ny följd. 1. V

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>