Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 4) Svedelius: Minne af Riksmarsken Grefve Svante Sture. Af —rst— - 5) Carlson: Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset. Af Magnus Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böra så förstås, att de anklagade äfven då undergingo en formlig
ransakning inför Nämnden, och icke enskildt af konungen förhördes.
Författarens derpå följande psykologiska utredning af det
tillstånd, hvari konung Erik befann sig vid den tid, då Sture-morden
be-gingos, utgör måhända den yppersta afdelningen af denna intressanta
teckning. Vansinnets furier voro då lössläppta och drefvo den arme
konungen från den ena blodiga scenen till den andra, förtjenta att
framställas af Macbeths och Richard den Tredjes skald.
Innan vi afsluta vår anmälan af detta »Svante Stures minne», som
vi anbefalla åt hvarje vän af fosterlandets historia, må det tillåtas oss
att yttra några ord i afseende på förf:s framställning af presteståndets
roll vid riksdagen i Upsala, då ständerna skulle underskrifva domen
öfver de anklagade herrarne. Förf. anser att presterne sökte att genom
ett »intet sägande tillägg» komma ifrån hela saken, i det de valde ord,
som enligt hans förmenande icke skulle betyda annat än att i
allmänhet »den, som begår förräderi, han är förrädare». Enligt tidens
sätt att uttrycka sig var dock väl meningen med presteståndets
yttrande icke så enfaldig. Orden föllo, att om nämligen de anklagade
voro saker till de angifna förbrytelserna, »så voro de otrogne,
menediska och ärelösa menniskor, Kongl. Maj:ts och Sveriges rikes
förrädare». Presterne gåfvo sålunda tillkänna att de, såsom fridens
budbärare, icke ville sätta sig till doms i ett mål af så svår beskaffenhet,
eller med andra ord, att de icke ville eller tilltrodde sig kunna
härvidlag uttala ett bestämdt skyldige eller icke skyldige, men att, om
brotten kunde bevisas, de skyldige vore förtjente att straffas såsom
»Kongl. Maj:ts och rikets förrädare».
När ständernas dom föll, hade, som bekant, morden redan
blifvit verkstälda. I sammandrag skildrar framställningen derefter konung
Eriks öde, till dess att fängelseportarne tillsluta sig om honom.
»Nemesis divina, Guds rättvisa dom, betygade sin magt».
Vi erinra oss att en gång, då prof. Svedelius offentliggjorde en
annan minnesteckning i samma Akademies handlingar, den önskan
offentligt uttalades, att »samma hand måtte uppresa mången bild i de
svenska minnenas galleri»; hvarje gång förf. villfar denna önskan,
gifver han ock förnyad anledning att upprepa den.
—rst—
| 5) | Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset af F. F. Carlson. Tredje delen: Carl XI. 2. Stockholm 1874. 373 sid. 8:o. Pris: 4 kronor 50 öre. Fjerde delen: Carl XI. 3. Stockholm 1875. 412 sid. 8:o. Pris: 5 kronor. P. A. Norstedt & Söners förlag. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
