Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 5) Carlson: Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset. Af Magnus Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71 CARLSON: SVERIGES IiiST. UNDER KONUNGARNE AF PFALZ. HUSET. LXIII
scopale eller rätten att efter uppgjordt förslag ensam utnämna stadens
kyrkoherde samt förständigade Lichton till sist att befria de goda
Rigaborne från mödan att bygga och underhålla sina vallar och murar,
meddelande dem K. M:ts vilja att taga »stadens defension och
forti-fikatiousverk» helt och hållet på sitt ansvar. För båda dessa ingrepp
i Rigas häfdvunna rätt åberopar Karl XI ingenting mindre än stadens
egna privilegier, i hvilka »alla regalia, digniteter och högheter äro K.
M:t förbehållna». Hvad härpå följde, kunna vi nu ej meddela; det
hör ej häller hit. Yi hafva blott velat med några facta belysa Karl
XI:s ställning till Liffland och hans anspråk under den stora
reduktionens första tider.
De tvänne sista delarne af Pfalziska husets historia hafva äfven
andra kapitel än de ofvan berörda, hvilka läsaren kan följa med det
största intresse. Hvad herr Carlson har att säga om Karl XI:s arbete
med vårt indelningsverk, vår förvaltnings ordnande, vår lagstiftning
och våra näringars upphjelpande, allt detta är mödan värdt att taga
reda på, af alla dem, som älska våra häfder. Särskildt värda att
beaktas äro de vigtiga förändringar, som administrationen undergick.
Författningens ombildning i autokratisk riktning gjorde med
nödvändighet ända på den gamla förvaltningsformen, så att den, efter herr
Carlsons ord, endast »stod qvar som en stomme, för det hela».
Förändringen sträckte sig icke blott till slopandet af de gamla
ärevördiga riksämbetena, utan till sjelfva de aristokratiska rikskollegierna
både med hänsyn till sammansättning och ämbetsverksamhet. Karl
XI ville hafva en kraftfull och snabb förvaltning samt dertill lätt att
kontrollera och så gick hans sträfvan alltmer derhän att åt den
centrala förvaltningen gifva en byråkratisk organisation, utan tvifvel en
sorglig historia för dem, som skulle vilja från den starkaste regering
Sverige egt söka hemul för ali möjlig murken »kollegial höghet». Hvad
som emellertid är alldeles visst, det är att under Karl XLs tid, om
någonsin, man kunde tala om, att Sveriges konung regerade Sveriges
rike. Det var ej ,så, att någon annan förde styrelsen i Karl XI:s
namn; han förde den i egen person, enväldigt i alla stycken,
ingripande öfverallt, vakande öfverallt. Men derföre blir också han
huf-vudpersonen i sin historia, den hvars bild höjer sig högt öfver
samtiden, och på hvilken framför allt belysningen skall falla. Teckningen
af Karl XI sjelf är enligt vår tanke det yppersta uti herr Carlsons
arbete; den är ej fullbordad ännu, men det kan inan redan se, att
när den blir färdig en gång, blir den ett verk för århundraden.
Det är ännu en del af detta arbete vi lemnat ovidrörd. Det är
den jämförelsevis fullständigaste och handlar om Sveriges förhållande
till främmande makter ända fram till Altonafördragets afslutande 1689.
Den innehåller en redogörelse för Johan Gyllenstjernas och Bengt
Oxenstiernas planer med afseende på vår utrikes politik samt de
senares seger öfver de förra; den framställer vidare afslutandet och den
för Sverige och Europa epokgörande betydelsen af garantialliansen i
Haag, krigsfarorna 1683, stilleståndet i Regensburg, det nya uppslaget
i Sveriges holsteinska politik samt till sist den svenska diplomatiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
