Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 6) Holm: Danmark-Norges udenrigske Historie under den franske Revolution og Napoleons Krige, fra 1791 til 1807. Af Olof Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OX V III
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
78
nådes. Den danska regeringen var detta förslag mycket bevågen,
nemligen innan den ännu visste, att kejsaren ville i förbundet upptaga
äfven England, Frankrikes dödsfiende. Hela planen strandade
emellertid så godt som genast, enär Paul ej kunde tillvägabringa någon
försoning mellan Österrike och Preussen, och enär det senare vägrade
att frångå sin neutralitet. Defensivförbundet, i händelse det kommit
till stånd, skulle säkerligen snart med Frankrike råkat i krig, hvari
då äfven Danmark, såsom förbundsmedlem, skulle hafva blifvit
indraget. Från en sådan olägenhet var detta senare rike nu räddadt genom
Preussens vägran att ansluta sig till Ryssland och Österrike. Kort
derefter utbrast emellertid, i slutet af år 1798, clet s. k. andra
koalitionskriget.
Beträffande författarens skildring af den dansk-norska handelns
och sjöfartens ställning under tidsskedet mellan freden i Campo
For-mio och konsularregeringens upprättande i Frankrike medgifver oss
utrymmet icke att lemna någon närmare redogörelse. Författaren visar
bland annat, hurusom särskildt den oinåttliga tillvexten af de franska
kaperierna, hvilka befrämjades af direktoriets och
femhundramanna-rådets hänsynslösa och orimliga handelspolitik gent emot de neutrala
magterna, omsider förmådde den danska regeringen att omfatta det af
densamma hittils förkastade konvojsystemet. Danmark och Sverige
företogo sig att gemensamt tillämpa detta system.
Författaren återgår nu till de rent politiska förhållandena och
skildrar, hurudan Danmarks ställning var efter utbrottet af det andra
koalitionskriget. Mellan Sverige och Ryssland hade ett närmande egt
rum. Försvarsförbundet af år 1791 förnyades genom fördraget i
Gatschina d. 29 Oktober 1799. Sådant tycktes bebåda en Sveriges
blifvande anslutning till koalitionen. Paul tillkännagaf på många
sätt sitt misstroende mot Danmark, hvilket han, på grund af der
varande fria pressförhållanden, ansåg vara ett af stamhållen för
jakobi-nismen. Gustaf VI Adolf åter. som på våren 1799 brutit med
direk-torium, beslöt då att för alla kapare tillstänga de svenska hamnarna,
samt uppfordrade Danmark att göra sammaledes med de norska.
Oaktadt sin fruktan för Frankrikes harm beslöt den danska regeringen att
ingå på detta förslag. Den önskade nemligen stå väl hos Ryssland
och England, hvilka länge beklagat sig öfver tillståndet vid de norska
kusterna, der årligen en mängd engelska fartyg uppbringades af franska
kapare. Framför allt fruktade den, att, enär vapenlyckan hittills varit
koalitionen ganska bevågen, blifva utsatt för hvarjehanda närgående
uppmaningar från Ryssland och England, som nu voro med hvarandra
så nära förbundna. Men innan den danska deklarationen angående de
norska hamnarna hunnit utfärdas — hvilket skedde d. 14 Juli 1799
— hade kejsar Paul af vanligt misstroende mot Danmark, inblandat
sig i saken, samt med otålighet fordrat, att nämnde hamnar skulle
genast tillstängas. Efter någon tid, och sedan hans skuggrädda harm
öfver den förmenta danska jakobinismen blifvit ytterligare uppstegrad
genom en skvallerhistoria från hans gesandt i Köpenhamn, rigtade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
