- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Tredje delen /
lxxx

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OX V III

GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.

80

underhandlingar med Ryssland ansågos derföre af Londonerhofvet vara
ett brott mot konventionen af d. 29 Augusti. Dessutom, enär ryktet
hade mycket att förtälja om ett ömsesidigt närmande mellan
Bonaparte och Ostersjömagterna, kom man i England på den tanken, att
han vore den egentlige upphofsmannen till det blifvande förbundet.
De försök, som han samtidigt verkligen gjorde, för att vinna
förlikning med Ryssland, de uppmuntringar ocb löften han slösade på
Danmark, hvilket han ville förmå till en fast hållning mot England, samt
huru det väpnade neutralitetsförbundet mellan Ostersjömagterna kom
till stånd, skildras i sammanhang med anförde händelser. »Hvor
ugun-stig» — säger författaren — »man end vil dømme om Englands
Des-poti paa Havet, maa man indrømme, at det ingen Grund havde til at
give efter for ett Forbund, der blev stiftet under Forhold, som de
da-værende. Det valgte klogt, først at holde sig til Danmark-Norge, den
Magt, der laa det nærmest og var lettest at ramme».

Den första åtgärd, som England nu vidtog mot Danmark, var att
i Köpenhamn (d. 27 December 1800) låta framlemna en note, som
begärde en tydlig förklaring öfver beskaffenheten och vidden af de
förpligtelser, hvilka Danmark, oaktadt konventionen af d. 29 Augusti,
torde hafva åtagit sig genom det förbund, som det påstodes hafva
med åtskilliga andra magter ingått. Den danska regeringen begick
den oförsigtigheten att i sitt för öfrigt mycket vänskapliga svar påstå,
det de bestämmelser, som neutralitetsförbundet komme att medföra,
ingalunda stode i strid med hvad Danmark tillförpligtat sig d. 29
Augusti. Detta påstående väckte Englands misstanka, att Danmark
ämnade helt enkelt bryta konventionen. Härtill kom, att den
engelska regeringen mottog nämnde svar på samma gång som den erhöll
underrättelse, att neutralitetsförbundet blifvit i medlet af December
undertecknadt i Petersburg. England lade nu embargo på alla i dess
hamnar liggande ryska, danska och svenska fartyg. De preussiska
blefvo förskonade från en dylik behandling, enär i motsatt fall
Preussen kunnat till gengäld besätta Hannover samt för den engelska
handeln tillspärra mynningarne af Elbe och Weser. De engelska
eskadrarna i Vestindien och Ostindien fingo befallning att bemägtiga sig
de skandinaviska staternas kolonier. Äfven på andra sätt visade
England en fiendtlig hållning mot såväl dessa stater, som mot Ryssland,
dock utan att mot dem utfärda någon krigsförklaring. Den
inkonse-quens, till lwilken den engelska regeringen gjorde sig skyldig, då den
mot Danmark och Sverige uppträdde lika fiendtligt, som mot
Ryssland, under det den deremot skonsamt behandlade Preussen, blef
förgäfves tadlad af det engelska oppositionspartiet. Den Addingtonska
ministéren, som efterträdde den Pittska, följde den senares politik mot
de nordliga magterna.

Författaren framhåller huruledes Danmark i början af år 1801
var med sina bundsförvandter hållning mycket missbelåtet, samt hvilka
skälen dertill voro. Ställningen tycktes dock snart vilja förbättra sig.
Kejsar Paul hade åter lugnat sig efter ett plötsligt påkommet och sär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 05:12:41 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/histbib/3/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free