Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 6) Holm: Danmark-Norges udenrigske Historie under den franske Revolution og Napoleons Krige, fra 1791 til 1807. Af Olof Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83 HOLM: DANMARK-NORGES UDENRIGSKE HIST. 1 7 9 1-1 80 7. LXXVII
att blifva neutralitetssaken trogen, afslöt Alexander snart en traktat
med sistnämnde magt, och det utan att rådföra sig hvarken med
Danmark eller Sverige. Denna traktat innehöll visserligen åtskilliga för
de neutrala magterna förmånliga bestämmelser, men deremot äfven ett
fastställande af Englands så envist förfäktade grundsats att »fiendtlig
egendom på neutrala fartyg ej kunde skyddas af flaggan, och att
kon-vojer kunde visiteras af en krigförande magts örlogsskepp». Sverige
tillträdde inom kort denna traktat, och Danmark nödgades omsider,
trots sin förbittring öfver Rysslands beteende, följa Sveriges exempel.
Huruledes dessförinnan Kristian Bernstorff, för att åt Danmark
åter-förskaffa dess kolonier *) och för att rädda sitt hof från förödmjukelsen
af en anslutning till Petersburgertraktaten, gjorde ett, dock misslyckadt,
försök att af England utverka en separatkonvention, hvarvid
visitations-frågan skulle lemnas oafgjord, vidare hurusom Bonaparte, vid
uppgörelsen af preliminärerna till den fred, som sedermera mellan England
och Frankrike ingicks i Amiens d. 25 Mars 1802, svek sina gifna
löften att tillgodose de neutrala staternas rättigheter, samt slutligen
hurusom Danmark under denna tid (1800—1801) hade stridigheter
äfven med Barbareskstaterna: — dessa omständigheter, som af
författaren skildras, utgöra episoder, dem vi endast i förbigående hinna
påpeka.
Tredje boken.
Kort efter det neutralitetsförbundet fullständigt blifvit upplöst,
inträdde ett, dock föga pålitigt, fredstillstånd i Europa. För Danmark
blef nu af vigt att gifva akt på hvad politik särskildt Frankrike skulle
följa beträffande den förestående ombildningen af det tyska riket.
Frankrike och Ryssland hade ingått en öfverenskommelse att vid denna
ombildning endrägtigt samverka med hvarandra. Härigenom ökades
än ytterligare Frankrikes redan förut öfvermägtiga inflytande.
Författaren belyser den allmänna ställningen i Tyskland, samt de planer
och förhandlingar, som utspunno sig i anledning af densamma,
hvarjemte han beskrifver, hurusom Danmark försökte att, med biträde af
Frankrike, ordna sina förhållanden till Oldenburg, Hamburg och
Lübeck, samt i hvad mån sådant lyckades. »Den Obmærksomhed» —
säger han — »hvormed den dansk-norske Regering fulgte Udviklingen
af de europæiske Forhold i disse Aar, skærpedes ved den Holdning,
som dens Nabo Kong Gustav IV Adolf viste.» Denne låg ständigt i
tvist än med den ena, än med den andra af de utländska magterna.
Mot Danmark hade han, alltsedan händelserna år 1801, visat en »isnende
Kulde». Danmark deremot, som fruktade, att en uppenbar oenighet
mellan de skandinaviska staterna skulle bringa i fara sjelfständigheten
af deras politik, önskade att till Sverige stå i ett godt förhållande,
eller att i alla händelser bevara åtminstone skenet deraf. Ett sådant
uppförande var desto mer nödvändigt, enär en spänning, som omsider
blef ganska stark, rådde mellan Sverige och Ryssland åren 1802 och
Först sedan Danmark tillträdt Petersburgertraktaten blefvo dessa ändtligen
återlemnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
