Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 6) Holm: Danmark-Norges udenrigske Historie under den franske Revolution og Napoleons Krige, fra 1791 til 1807. Af Olof Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
HOLM: DANMARK-NORGES UDENR. HIST. 179 1—"1 807. LXXXYII
faradt franskt-preussiskt anfall betrygga Danmark. »Det er som en
Forløber for Katastrofen i 1807» — tillägger författaren — »at den
her fremhevede Stilling har betydning». Angående den allmänna
karaktären af Rysslands politik mot Danmark, närmast efter sedan detta
vägrat tillträda koalitionen, framhåller han att den ryska regeringen
tydligen ville »ved Yenlighed og Imødekommen søge at forberede dets
Tilknytning till en fremtidig Koalition mot Frankrig». — Hurusom,
efter RhenfÖrbundets uppkomst, Preussen å sin sida sökte till motvigt
bilda ett nordtyskt förbund, Danmarks vägran att i ett sådant förbund
deltaga, utbrottet af det franskt-preussiska kriget eller det s. k. fjerde
koalitionskriget (Oktober 1806), Preussens af Ryssland understödda,
men af danska regeringen tillbakavisade begäran om hjelp från
Danmark, Preussens nederlag samt hurusom den holsteinska
observationsarmén skyddade Danmarks genom Blüchers tåg till Lübeck hotade
neutralitet, men sedermera af undseende för Napoleon drogs tillbaka —
alla dessa omständigheter erhålla af författaren sin skildring och
belysning. Till slut omnämnas några smärre förhandlingar, som mellan
den danska regeringen och Napoleon mot slutet af år 1806 egde rum,
samt ett försök, som den sistnämnde skall vid denna tid hafva gjort
att på Danmarks bekostnad förlika sig med Sverige.
Fjerde boken.
Till en början kasta vi nu en blick på författarens skildring af
den verkan, som Napoleons den 21 November 1806 från Berlin
utfärdade dekret om spärrningen af det europeiska fastlandet kom att
utöfva på Danmarks politik för den närmaste tiden. Naturligtvis var
denna åtgärd af Napoleon betydelsefull äfven för Danmark.
Visserligen rigtade den franske herskaren icke ännu någon definitiv
uppfordran till denna magt att genast tillämpa de bestämmelser, som
dekretet innehöll, men regeringen kunde svårligen vänta, det han, sedan
Nordtysklands hamnar blifvit stängda för Engelsmännen, skulle tillåta
att de danska och norska förblefvo öppna för nämnde nation. »Vilde
man kunne undgaa att komme ind i Krigen, enten som Englands
eller som Frankrigs Forbundsfælle, det var den nagende tanke hos de
dansk-norske Statsmænd og Diplomater» — säger författaren. De
första påtryckningarna på Danmark, anmärker han vidare, kommo nu
dock icke från Napoleon, utan från koalitionsmagternas — Sveriges,
Preussens, Rysslands och Englands — sida. Hvad särskildt England
beträffar, så begynte dess beteende mot Danmark blifva närgående och
vittnade om en stark misstänksamhet. Författaren visar, att den danska
regeringen under dessa förhållanden handlade klokt och varsamt. Den
var ense med sig sjelf derom, att den, då den en gång blefve tvungen
att välja mellan Frankrike och koalitionsmagterna, gjorde bäst i att
ställa sig på. dessa senares sida. Men den ville uppskjuta detta val
så länge som möjligt, enär ett sådant ändock i alla händelser skulle
utsätta Danmark för svåra olyckor. Den - ville ej öppet bryta med
Napoleon, förrän den genom hans eget uppförande blefve dertill rent
af tvungen. A ena sidan sökte den derför att genom föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
