Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 7) Steenstrup: Inledning i Normannertiden. Af E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
steenstrup: inledning i normannertiden.
XCIX
honom nu anledning till flera lärorika, undersökningar på hit hörande
områden af nordens fornhistoria. Att äfven han till en väsentlig del
måste röra sig med gissningar gör materialets beskaffenhet
nödvändigt. I afseende på slutresultatet torde man nog med honom kunna
vara enig deri, att de nordiska rikena vid den tid, som är i fråga,
verkligen kunnat lida af öfverbefolkning, och han påpekar dervid
alldeles riktigt det ringa rum åkerbruket intog bland de då öfliga
näringsfången. Äfven deri kan man följa honom att folkökningen måste ha
varit mycket stark under denna del af de nordiska folkens lif. Ett
slående exempel derpå erbjuder, utom de många enskilda fall, då stora
familjer omtalas, den snabbhet hvarmed Island blef befolkadt, så att
ön omkring år 1100 hade lika många invånare som för 50 år sedan.
Derföre är ju icke heller otänkbart, att skaror af det unga manskapet
utvandrat för att söka sig nya bostäder, vare sig till lands eller öfver
hafvet. Sådana traditioner möta oss ju äfven hos andra folk; vi
påminna t. ex. om "de heliga vårar", om hvilka den romerska
fornhisto-rien talar. Förf. förkastar emellertid sjelf såsom ogrundad den de
frankiske historieskrifvarnes utsaga, att dessa utvandringar skulle ha
skett på regeringens bud. Var det nu äfven en tendens eller sed,
såsom förf. söker bevisa, både i Normandie och i Danmark att
öfverlemna egendomen åt en enda bland sönerna eller åtminstone att
behålla boet oskiftadt, är det lätt begripligt att någre utaf barnen sökte
sin utkomst på annat håll. Äfven denna de utländska annalisternas
uppgift att de nordiska rikena icke blott varit i förhållande till
landens tillgångar öfverbefolkade, utan äfven i det bela haft en mycket
stark folkmängd gör herr S. till sin egen åsigt. Att direkta bevis
härvid måste saknas är tydligt nog och det är egentligen blott från
uppgifterna om vikingahärarnes storlek förf. dfager sina slutsatser om
nordens täta folkmängd i det nionde århundradet. Då han på ett
ställe anmärker att omkring år 800 de nordiska folken redan bebodde
ungefär alla de landskap, som nu höra till Danmark, Norge och
Sverige, torde man väl emellertid få göra ett betydligt afdrag för hela
det norra Sverige och svårt är det alltid att tänka sig en stark
folkmängd, låt vara att begreppet är relativt, i de nordiska rikena under
dessa tider. Man torde väl ha rätt att befara att uppgifterna om
vikingahärarnes storlek ocli de fallnes antal mången gång blefvo
öfverdrifna af författare, som sjelfve erfarit den skräck de fruktansvärde
nordmännen injagade hos söderns folk och de förres lysande framgångar
berodde väl äfven på deras moraliska egenskaper. Stundom är det
vidare endast nordmannafartygens antal som uppgifves. Eör att häraf
kunna sluta till härarnes storlek, antager förf. på grunder han i slutet
af sin bok angifver 40 mans besättning på hvarje fartyg. Det torde
dock vara vågadt att i detta fall af enstaka uppgifter draga allmänna
slutsatser; isynnerhet när skeppens antal, såsom stundom sker,
uppgifves till så stor summa som 6 à 700 stycken, är man
benägen att tänka på ännu mindre fartyg. Ett annat bevis på
vikingahärarnes storlek finner förf. i Normandie, som redan 100 år efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
