Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 7) Steenstrup: Inledning i Normannertiden. Af E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OX V III
granskningar och anmälningar.
100
nordmännens ankomst säges v$ra starkare befolkadt än andra länder,
men när det af nordmännen togs i besittning skulle ha legat öcle
och öfvergifvet. Det torde likväl af de källor han anför knappast
framgå mera än att landet var utblottadt på försvarare, hvilket ju icke
är liktydigt med folktomhet. Det är bekant huru de äldsta engelska
urkunderna tala om ett fullständigt utrotande af den keltiska
befolkningen, när angier och saxer kommo öfver, då icke desto mindre ett
stort antal af dessa landets äldre invånare måste hafva fortlefvat ehuru
underkufvade och förtryckte och här måste likväl det invandrande
folket hafva varit mycket talrikare än de vikingar, som kommo till
Normandie. Att en talrik afkomma likväl varit utmärkande för
nord-borne både i deras hemland och i deras kolonier tyckes, såsom vi
redan nämt, framgå ur de spridda uppgifter, man i detta afseende
kan hålla sig till. Tvifvelaktigt synes det dock, om man med förf.
behöfver taga sin tillflykt till det i det hedniska norden förekommande
månggiftet eller de lösa förbindelser, som ej voro ovanliga vid sidan
af äktenskapet, för att förklara detta förhållande. Månggiftet
åtminstone är en sed, hvars utbredning under vanliga fall finner sin
naturliga gräns i ekonomiska förhållanden och hufvudsakligen tillhör de
rikare klasserne, också är det ju oftast konungar och höfdingar, hvilka
de många hustrurna tillskrifvas. Deremot är det visserligen
sannolikt att bland vikingarne och under vikingatiden undantagsförhållanden
rådt, liksom på Island lösa förbindelser tyckas ha varit vanliga;’ men
detta är ju en sak alldeles för sig.
Herr S:s arbete är egentligen inledningen till ett större
rätts-historiskt verk öfver normanderne. Den sista afdelningen om "hærens
forfatningsform" torde sålunda få anses bilda öfvergången till denna
fortsättning. Förf. redogör efter den engelske historikern Freemans
föredöme för de tre olika skedena i vikingatågen: plundringar,
öfver-vintringar och bosättning, och framhåller med rätta den stora förändring
i dessa företags karakter, som med det andra skedet inträdde;
flottorna kommo i sjelfva verket hufvudsakligen att tjena blott som
transportmedel för att öfverföra vikingaskaror till främmande land.
Dessa vikingar bildade nu en högst märklig, under verkliga
krigslagar stående organisation, hvars beundransvärda sammanhållning trots
de enskildes frihet herr S. i likhet med norrmannen Särs med allt
skäl framhåller; han har upptagit för att utmärka detta samhälle
det rent af tekniska namn, som i engelska krönikor och lagar plägar
tilläggas dessa skaror: "here" eller hären. Denna här ledsagades nu
vidare enligt herr S., och häri kommer han åter i strid med herskande
åsigter, i vida större mått än man hittills trott, af nordiska qvinnor,
hvarigenom också de senare vikingatågen fingo karakteren af verkliga
folk- eller utvandringar, och han uppträder med det samma mot den
vanliga meningen, att nordmännen efter en helt kort tid skulle ha
sammansmält med de folk, vid hvilkas sida eller bland hvilka de
bodde. Äfven senare skulle nordiska qvinnor ej sällan ha utvandrat
till landsmännens kolonier i andra land. För det senare antagandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
