Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 7) Steenstrup: Inledning i Normannertiden. Af E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
steenstrup: inledning i normannertiden.
XCVII
föreligga emellertid inga bevis och en dylik tillförsel måste väl snart
genom omständigheternas eget tvång ha upphört. För öfrigt torde
det vara antagligt att dessa, många år i rad kringsvärmande, härar,
som slutligen slogo sig ned på en ort för att bosätta sig, under
krigarlifvets skiften undergått väsentliga ändringar, som väl ej
lemnade så stor motståndskraft öfrig mot främmande inflytande isynnerhet
på språkets och rättens områden. Lyckades de under den första
generationen att bevara sin nationalitet, måste det redan ha varit
annorlunda under den följande; deras nationella egendomligheter
måste mer och mer förvandlas till blott provinsiella eller lokala.
Åtminstone är det märkligt att det endast var på Island en egen
nordisk litteratur uppkom, men hvarken i England eller Normandie,
och att man från dessa länder känner så litet om de danske
invånarnes rättsväsen.
Ur denna nordmannahär, för att åter följa författarens skildring,
framgingo de egendomliga föreningar, som äro välbekanta under
namnen väringagardet, jomsvikingaförbundet och tingmannalid. Men äfven
de verkliga statsbildningarne buro i början spår af detta krigiska
upphof. Det berömda uttrycket, som Dudo lägger i munnen på en
utaf Hollos krigare, "vi äro alla like" förblef helt säkert länge nog ett
uttryck för den allmänna meningen, äfven om man, hvartill
nödvändigheten tvang i Normandie och Italien, underordnade sig en
öfverhöfding. Den normandiske adeln var ju långt fram i tiden
bekant för sin trotsighet och upprorslusta. Förf. kommer här in på
frågan om normandernas ställning till* länsväsendet; han framhåller
naturligtvis det erkända faktum, att normanderne blefvo någre af de
ifrigaste utspridarne af länsväsendets grundsatser, men tyckes vilja
påstå att detta skulle ha föregåtts af en jämlikhetsperiod, om vi så
få uttrycka oss, hvars längd ej finge antagas för knapp. Att den var
liten nog framgår till fyllest af den skildring förf. sjelf ger utaf
nor-manderriket i Italien; och månne ej länsväsendet i vissa af sina
former innebär åtskilligt, som just för ett dylikt krigarefölje, som
normandernas var, kunde ha något tilldragande eller åtminstone lätt nog
af dem kunde antagas? Det var ju först efter Englands eröfring, som
den normandiska länsrätten under de första mäktiga konungarne af
den normandiska ätten inträdde i ett nvtt skede. Denna ursprungliga
nordmannahärs beståndsdelar söker förf. nu vidare att med ledning af
fornengelska uppgifter och af Saxos utsagor att analysera; skada blott
att äfven här källorna meddela så få och oklara underrättelser.
Om det normandiska hertigdömets äldsta samhällsskick äro
uppgifterna, såsom redan antydts, ytterst knapphändiga, Bevis nog är
den mängd af arbeten, hvilkas mål just är att finna sambandet mellan
den engelskt-normandiska och den rent normandiska
utvecklingsperioden, och söm komma till de mest skilda resultat. Herr S. gör ett
skarpsinnigt försök att fvlla luckorna för Normandies äldsta tid genom
att identifiera Saxos s. k. kung Frodes lagar med de påbud, som Hollo
säges ha gifvit uti sitt land, och söker äfven att påvisa andra mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
