Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 9) Budinszky: Die Universität Paris und die Fremden an derselben im Mittelalter. Af R. G-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
büd1nszky: die universität paris im mittelalter.
CXI
Det har varit ett mycket omtvistadt ämne, huruvida
organisationen i fakulteter eller nationsföreningar varit den äldsta och
ursprungliga. För att besvara denna fråga måste man skilja mellan frivillig
sammanslutning och en af lagen erkänd korporation, mellan ett faktum
och en juridisk rättighet. I 12:te århundradet finner man ej tecken till
sammanslutning mellan medlemmarne af Parisuniversitetet. Abélard
eftersträfvade sjelfständighet och denna sträfvan gjorde sig äfven
under hans närmaste efterföljare gällande: lärarne, som täflade att
uppfinna nya lärosatser, befunno sig i ett rivaliserande förhållande till
hvarandra. Men snart började man frukta, att den oinskränkta
lärofriheten skulle blifva vådlig för trons renbet, och följden blef, att
ifrån påfven Alexander III:s tid (1159—1181) ingen tilläts bestiga
katedern, som ej dessförinnan af kapitelkanslern i Notre Dame
erhållit "licentia docendi". En betydande makt lades genom denna
anordning i kanslerns hand. Han meddelade och vägrade rätt att
undervisa, exkommunicerade de genstörtige, dömde i civila och
brottmål, bötfällde och häktade lärjungar och lärare. Dessa senare hade
sålunda i kanslern fått en naturlig gemensam fiende, som snart nog
måste uppfordra dem till enigt försvar af sina rättigheter. Det är
sålunda, å ena sidan, mer än sannolikt, att de lärare, som
undervisade i samma lärogrenar, utom det att likheten i sysselsättningar
och vetenskapliga idrotter småningom måste dragit dem till
hvarandra, derjämte redan tidigt samlades för att reglera sina gemensamma
intressen, om ej annat för att skydda dessa mot kanslerns kränkningar,
som blefvo allt vanligare, ehuruväl med år 1213 (llobert de CourQons
privilegier) en gräns sattes för hans gröfsta maktmissbruk, i det kanslern
då förbjöds att vägra licentia docendi åt dem, som lärarne föreslogo
till erhållande deraf. A andra sidan åter är det ali anledning att
antaga, det de talrika akademiska medborgare, som redan fore
1200-talets början utgjorde universitetet, i det nästan hvarje europeisk
nation då fanns representerad, tidigt nog grupperat sig efter
gemensamhet i språk, härkomst och stift, såsom redan förut skett i Bologna
och förhållandet är vid våra dagars tyska universitet. Så mycket vet
man, att redan under 12:te århundradet lärare oeh studenter från
samma land lefde tillsammans och bebodde gemensamma hus. Den
enas eller andras rätt till äldre anor må sålunda förblifva oafgjord,
visst är dock, att nationer oeh fakulteter redan från 1200-talets början
existerat samtidigt såsom faktiska föreningar utan offentlig karaktär,
men först småningom konstituerat sig till lagligt erkända
korporationer, med eget sigill, gemensam kassa och rätt att gifva sig statuter:
nationerna från omkring 1245, fakulteterna från omkring 1260.
Universitetet såsom lagligt samfund utvecklar sig sedan hastigt. Under
senare hälften af 1200-talet vinner organisationen af de olika
samfunden fasthet och stadga, men först under 1300-talet når författningen
sin fulländning.
Fakulteterna voro: de tre öfre, innefattande den teologiska, den
dekretistiska (juridiska) och den medicinska, samt den artistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
