Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 9) Budinszky: Die Universität Paris und die Fremden an derselben im Mittelalter. Af R. G-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den högsta utmärkelse, som kunde komma en lärd till del pä dessa
tider, tillföll Johannes Petri Aboensis, clå han 1366 bekläddes med
rektorspurpurn, en värdighet, som ställde sin innehafvare öfver alla
dödlige så när som på påfven och franske konungen (Richer). Utom
de anförda finna vi ännu ett par svenskar nämnda: Johan af Dülmen,
kanik i Abo, hvilken, då han lemnade Paris, begaf sig till Prag,
hvarest han år 1382 omtalas såsom "mag. artium et baccalarius in
decretis parisiensis", samt Laurentius Olavi från Thuna, kanik i
Upsala, hvilken 1437 blef licentiat i Paris. Kaniken Mathias Laurentii
från Upsala nämnes c. 1350, då han för domkapitlet i Upsala afslöt
försäljningen af Upsalakollegiets byggnad viel rue Serpente. lian
förmodas af Wieselgren vara identisk med vår medeltida
bibelöversättare Mathias. Så mycket vår förf. Deremot yttras intet om den
Olaus Magnus, som 1432—35 beklädde rektoratet, liksom ej heller
oin de flere svenskar, som uppsvingat sig till prokuratorer för den
anglikanska eller tyska nationen, sådana som Henricus Thomæ de
Suecia (1348), Johannes Olavi Aboensis (1487), hvilka likväl Bulæus
upptager. Det skulle bl. a. hafva varit af särskildt intresse att få
veta något om Nicolaus Hermanni, sannolikt Linköpingsbiskopen (död
1391), hvilken utan tvifvel studerat i Paris, äfvensom om ärkebiskop
Olaus Laurentii (omkr. 1430), hvilken derstädes förvärfvade både den
filosofiska och juridiska lärdomsgraden. Om en Bero (Björn) de
Suecia, som dock .måste hafva åtnjutit ett visst anseende, alldenstund
ban, under sitt prokuratel inom anglikanska nationen (1354), valdes
att utföra en process mot sjelfve "præpositus Parisiensis", hvilken
förnärmat de akademiska medborgarnes rättigheter (ßulæus), — om
honom nämnes blott i en not (s. 43), att ban i sällskap med tvenne
andra magistrar, för att fira sitt väljande till prokurator, arrangerat
ett "prandium" för nationens samtlige magistrar, hvilken måltid kostat
4 floriner.
Om också en svensk läsare i detta B:s arbete skulle kunnat
önska något större utförlighet i förteckningen på studerande svenskar
saint större rikhaltighet i biografiskt afseende, så måste dock
erkännas, att vår förf. i alla fall lemnat ett synnerligen värdefullt bidrag
äfven till vår studiehistoria. Det vore önskligt, att en svensk man
kunde sättas i tillfälle att på ort och ställe ransaka "häfdagömmorna"
för att derur framdraga livad som dock endast har intresse för oss.
Ämnet är af stor vigt, ej minst derför att ett närmare studium deraf
sprider nytt ljus öfver vårt eget uppsvenska universitets äldre historia,
då det i det hela är en trogen, ehuru förminskad, kopia af det
vördnadsvärda sydeuropeiska lärdomssätet.
R. G-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
