Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 10) Björlin: Bilder ur Sverges krigshistoria. I. Af J. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OX V III
granskningar och anmälningar.
120
Framställningen angående "Här och soldatlif under trettioåriga
kriget" innehåller dels en skildring angående härarnes organisatio»,
utrustning och taktik — såsom det synes till större delen hämtad
ur Svenskt Krigshistoriskt Arkiv, Hamilton in. fl. — dels en målning
af de många rysliglieterna i den tidens krigföring. Yid behandlingen
af sistnämnda ämne är förf., med sin rörliga fantasi, i sitt rätta esse,
och hvad han här ur andra författares arbeten anför, är verkligen
hårresande. Skildringen af organisationen kunde, äfven med
bibehållande af den lätta stilen, hafva varit grundligare. Några korta
anmärkningar må tillåtas.
Förf. upprepar den gamla myten, att Gustaf Adolf med blott
15,000 man skyndade de tyska protestanterna till hjelp (s. 88);
allmänt bekant är likväl numera, att ban för detta ändamål använde
minst 40,000 man, äfvensom att ban det oaktadt qvarlemnade en nära
på lika stor styrka till Sverges skydd mot opålitliga grannar. —
Vidare talas om de kämpandes oförmåga att föra ett stort och afgörande
krig och om arméernas ringa storlek i förhållande till de närvarande,
så att de blott liknade större härfördelningar i våra dagar och icke
öfverskredo 40,000 man m. m. d. (s. 89 o. f.). Att kriget ej sällan
drogs ut på längden och att afgörande katastrofer mindre ofta
förekommo, än för närvarande — fastän de derföre ingalunda uteblefvo —
härledde sig från befästniiigskonstens dåvarande öfvervigt, hvarigenom
fältherrarne esomoftast måste uppehålla sig med de talrika befästade
orternas belägring eller med bevakning af en motståndare, som i
befästade läger sökt skydd mot öfvermagten. Och hvad beträffar
arméernas storlek, hvilken vid flera tillfällen öfversteg 40,000 man, så
har förf. ej erinrat sig, att befolkningen under förra hälften af
sexton-hundratalet knappast var tredjedelen så stor, sora för närvarande. En
armé på 40 à 50,000 man motsvarade således minst 120,000 à 150,000
för närvarande. Sommaren 1632, då Gustaf Adolf stod på höjdpunkten
af sina framgångar, hade han verkligen i det närmaste 150,000 man
på benen, visserligen i följd af fästningarnes mängd spridda öfver
krigsskådeplatsen, men som dock kunna sägas hafva motsvarat 450,000
man nu för tiden. — Förf:s uppgift att kejserliga rytteriet äfven
bildade fyrkanter, såsom fotfolket, torde så tillvida böra berigtigas, att
detsamma visserligen stod 5 à 10 man högt, men, då det formerades på
stora sqvadroner af ett eller flera regementen, ingalunda kunde anses
bilda fyrkanter; i öfrigt antog det efter slaget vid Nördlingen samma
formation, som det svenska, nemligen på 3 mans djup. — Af samma
art är uppgiften att den nya, efter nederländska skolan bildade,
krigskonsten fullkomnades i lägret vid Werben; då detta läger blott
varade något öfver en månad och allenast bevistades af en del af hären,
kan detta svårligen vara rigtigt; den nya krigskonsten utbildades
småningom, sannolikt från första fälttåget i Liffland 1621, och sedan
särdeles under de preussiska fälttågen.
Bland de rent krigshistoriska bilderna kommer först berättelsen
om slaget vid Storkyro, åtföljd af några uppgifter angående ryssarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
