- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
5

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hörsamhet och trohet, utan ock fördraga, att deras forna
maktställning på flerfaldigt sätt inskränktes. De måste låta sig nöja
med att rådet, denna inrättning, som bildade så att säga själfva
blomman af aristokratiens makt, ej såsom ofta förut varit fallet,
fick på egen hand förestå styrelsen; med att konungen återtog
sin i landslagen stadgade rätt att fritt råda öfver rikets län och
slott samt att i följd däraf landtregeringen började ombildas från
ett på feodalistiska grundsatser hvilande stormansvälde till en
kunglig ämbetsförvaltning. Äfven i privilegierna fick man tåla
känbara ingrepp, såsom då den förut alla frälsemän medgifna
rätten att af sina landtbor uppbära de kungliga sakörena nu
inskränktes till rådets medlemmar och för öfrigt gjordes beroende
af konungens nåd, under det russtjensten med större
noggrannhet började utkräfvas; och då slutligen den nya konungamakten
för framtiden betryggades genom arfföreningen, var detta af ej
ringa betydelse för aristokratien, alldenstund afståndet mellan
henne och konungahuset härigenom blef större, och de store ej
längre hade tillfälle att genom valkapitulationer binda
konungarnes händer.

Men om den nya konungamakten sålunda hade ålagt den
svenska adeln ej obetydliga uppoffringar, så hade den äfven
gifvit fördelar. Gustaf Vasa, ehuru ingen vän af det adelsvälde,
som frodats under unionens oredor, gynnade dock på flerfaldigt
sätt den samhällsklass, hvarur han sjelf utgått, och under hans
visa regering vann frälset småningom nya krafter och framstod
vid den gamle konungens död liksom hela det svenska samhället
i föryngrad gestalt. Den generation af frälsemän, som då
uppväxte, hade ej blott genom den andel, adeln erhållit i arfvet
efter den katolska kyrkan, vunnit ökade rikedomar; den hade
ock under inflytande af den andliga väckelse, som genomgick
tiden, blifvit delaktig af en högre bildning än den, hvaraf
fäderna varit i besittning; och i följd af den stränghet, hvarmed
Vasakonungarne tillämpade grundsatsen om hvarje frälsemans
skyldighet att låta sig användas i det allmännas tjenst, kom den
i åtnjutande af en ej föraktlig politisk uppfostran och kunde
snart inom sig uppvisa män af verklig statsmannabildning.
Under sådana förhållanden var det naturligt, att frälset och i
synnerhet högadeln ej blott skulle kräfva, utan ock erhålla ett
bestämmande inflytande på samhällslifvet. En fara, som härvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free