Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söner, men den ende, som ärft hans herskareegenskaper. Det
storverk, som fadern utfört, betraktade han såsom ett heligt, åt
alla dennes ättlingar anförtrodt arf, hvilket det ålåg honom lika
väl som den regerande konungen att vårda, och under hela sitt
offentliga lif har han kämpat för detta mål, i strid än med
aristokratiens förnämste män, än med medlemmarne af sin egen
familj. Under Johans regering se vi honom sålunda göra
insagor mot de adelsprivilegier denne utfärdat[1], på samma gång
han invecklades i tvister med enskilda medlemmar af högadeln,
hvilka för sina inom hertigdömet belägna gods gjorde anspråk
på friheter, dem Karl ansåg stridande mot statens rätt, hvars
representant han inom dessa landsdelar var[2]. Men äfven i
frågor af ännu vigtigare natur ser man en motsats mellan
hertigen och högadeln göra sig gällande. På grund af Gustaf Vasas
testamente, som ålade alla hans söner, äfven den, som innehade
tronen, att i de saker, "som riksens allmänneliga välfärd uppå
hänger", ej företaga något utan de andres "endrägtiga råd och
samtycke"[3], ansåg han sig kunna fordra att i vigtiga
regeringsärenden varda tillfrågad, och kunde derför ej utan harm se, huru
Johan, som i sina tvister med honom sökte och fann ett stöd
hos rådet, lät detta på regeringen erhålla ett stort inflytande,
under det han hölls på afstånd. Af naturen misstänksam,
började han snart föreställa sig, att rådsherrarne, hvilka drogo nytta
af hans aflägsnande, voro de, som mot honom uppretade brodern,
ja att de mot hela konungahuset förehade förrädiska stämplingar.
Af ännu större vigt blef frågan om hertigens rätt att deltaga i
regeringen, då i följd af Sigismunds val till konung i Polen en tid
stundade, då konungen, såsom frånvarande, ej själf skulle kunna
förestå styrelsen. Skulle hertigen äfven då hållas aflägsnad
därifrån, skulle nämligen regeringsmakten naturligtvis helt och
hållet komma att handhafvas af högadelns medlemmar, och ett
tillfälle syntes sålunda sjelfmant erbjuda sig för desse, att med
bevarad trohet mot konungahuset under en ny union återupplifva
Kalmar-unionens råds- och stormannavälde. Också hafva de
ledande männen inom aristokratien ej försummat att begagna sig
häraf. Enligt den af Erik Sparre författade och af Johan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
