Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il
SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.
15
yisar det sig äfven, huru ifrigt han omfattade tanken på att
kunna återföra sitt arfrike i den enda saliggörande kyrkans
skötel). Utsigterna härtill syntes också i många hänseenden
vara ganska lofvande. Genom sin rätt att fritt förfoga öfver
rikets ämbeten och förläningar ägde han nämligen ett medel att
vinna anhängare för sin tro, hvars kraft han redan i Polen hunnit
pröfva, och hvarigenom en möjlighet till och med syntes erbjuda
sig att påtvinga den svenska kyrkan katolska styresmän.
Visserligen hade det svenska folket under Johans tid visat prof på
tillgifvenhet för reformationens sak, men på en tid, då man
dagligen kunde bevitna, huru länder, inom hvilka protestantismen
nått en långt rikare blomstring än i Sverige, nästan helt och
hållet återfördes till katolicismen, kunde en sådan återgång
ingalunda synas omöjlig att äfven här åstadkomma. Den förvirring,
som genom liturgiens införande uppstått inom de kyrkliga
förhållandena, erbjöd äfven ett ypperligt tillfälle för reaktionen att
fiska i grumligt vatten, och härtill kom, att Sigismund genom
sin egenskap af konung öfver det katolska Polen äfven syntes
kunna påräkna ansenliga materiela hjälpmedel för sina afsigters
vinnande. Att med bevarad trohet mot konungen omintetgöra
dessa hans befarade planer mot rikets religiösa frihet var den
ingalunda lätta uppgift, som nu ålåg den svenska regeringen att
fylla. För att hon skulle kunna lyckas däri var en förstärkning
af hennes krafter ingalunda obehöflig, men framför allt fordrades
enig samverkan mellan alla som i henne ägde eller komme att
intaga en plats, och sannolikt var det medvetandet härom, som
förmådde hertigen att nu närma sig sina gamla ovänner, de af
Johan förföljda och ur rådet utstötta herrarne Erik Sparre, Gustaf
och Sten Banér, Hogenskild och Ture Bjelke samt Axel
Lejonhufvud. Visserligen hade han redan under Johans regering med
dem ingått ett slags förlikning, men denna hade till sitt innehåll
varit tämligen obestämd samt • ej grundad på "segel och bref"
och var därför under de förhållanden som nu syntes skola
inträda ej längre tillfyllestgörande. Då Johan före sin död
slutligen återgifvit dessa herrar sin nåd, kunde man nämligen vänta,
*) Se Theiner: Schweden und seine Stellung zum heiligen Stuhl unter
Johan III, Sigismund und Karl IX. II, hvarest denna brefväxling finnes
återgifvet Jmfr ock det märkliga af Anjou i Svenska kyrkans historia efter
Upsala möte, p. 9 eftér Theiner anförda brefvet, hvari både Sigismunds och
Påfvens förhoppningar klart framlysa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
