- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
21

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Il

SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.

21

På hans begäran, att de till honom skulle afgifva en försäkran,
svarade de, att, ändock de kunde med Gud och högsta sanning
betyga, att de aldrig traktat efter hans förderf, huru alla saker
än kunde vara förståndna och af deras missunnare inför honom
utförda, så lofvade de dock härmed, såsom de förut lofvat, att mot
hela konungahuset aldrig göra annat än det, som anstod trogna,
rättrådiga och ärliga svenske män, och hvartill de enligt
Sveriges lag och arfföreningen vore skyldige. De lofvade dessutom
att styrka till enighet samt att bevisa hertigen ali tillbörlig tjänst
i hopp, att han ville blifva dem en nådig herre och en god
"förfordrare" hos konungen i Polen. Till sist förklarade Sparre
sig villig att söka uppfylla hvad af honom särskildt blifvit
fordradt *).

Ehuru herrarnes svar sålunda var ganska själfständigt,
upptogs det dock ej onådigt af hertigen, som den 26 Nov. genom
Karl Sture och Krister Horn lät underrätta dem, att han därmed
"sig väl nöja lät". På det han måtte vara dess bättre förvissad
om, att de framdeles aldrig ville vara honom emot, stämpla till
hans förderf, eller anstifta oenighet mellan honom och konungen,
begärde han dock därpå "en skriftlig, förseglad försäkran"; i
utbyte häremot ville han gifva dem sitt bref och segel på att han
skulle "utslå alla misstankar och onåd samt hålla dem för
förtrogna vänner, dem han kunde hafva att lita till i råd och
vigtiga ärenden, som kunde - lända Sveriges rike till bästa". När
detta hade skett, skulle de begifva sig till Stockholm för att
själfva tala med honom2). Herrarne sände dock ej nu någon
sådan förskrifning 3), och hertigen upphörde äfven att fordra en

*) "Hwad nu" — heter det härom — "widere belangfer] den påminnelse
som skeer, att iag Erich Sparre skal betenkie rådh och medel, huru den
förtröstning, som på waldagen om Lifland skeet är, kan förswaras, derom wil iag
gärne göre min flijtt så myged mig her efter kan stå till görandes, och
troligen mitt ringe betenkende när så behöffwes gerna meddele". Både hertigens
och Sparres uttryck äro något tvetydiga, så att det ej är fullt klart om
meningen är, att Sparre skulle stå till svars för det löfte han gifvit, eller blott
uttänka medel att tillbakavisa Polackarnes "tilltal". Sannolikt är dock det
senare meningen, ty att något ansvar vidare drabbat honom för hans förhållande
vid konungavalet, har jag ej kunnat finna.

2) Krister Klassons och Karl Stures bref till herrarne den 26 Nov.
E. Sparres m. b. I.

3) Att döma af ett bref til rådsherrarne synas de till en början hyst
vissa betänkligheter att afgifva en sådan. Den 26 Nov. bedja de nämligen
dessa "på ämbetets vägnar" gifva dem sitt råd om hvad Horn och Sture
meddelat; "efther" — heter det — "dette sijnes på dett förestälte sätt ware no-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free