- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
27

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Il

SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.

27

vid uppoffrade sin föregående ståndpunkt genom att erkänna, att
Johan och han själf haft orätt. * De uttryck, med hvilka
herrarnes förra onåd omnämnas i förlikningsbrefven, äro nämligen
så obestämda, att det i själfva verket lemnas oafgjordt,
antingen de anklagade genom verklig brottslighet, eller utan
någon egentlig skuld å sin sida råkat i onåd, och båda
parterna fingo sålunda tillfälle att däri inlägga sin egen uppfattning
af frågan.

Innan förlikningsbrefven hunnit vexlas, uppblossade
emellertid åter hertigens misstroende på ett sätt, som nästan syntes
hota att göra det sålunda med så mycken möda uppnådda
resultatet om intet. Orsaken härtill var Axel Lejonhufvuds ofvan
omtalade tilltag. Medan ännu underhandlingarne om
förlikningsbrefven s lydelse pågingo, hade hertigen därom erhållit
underrättelse och genast låtit fråga herrarne, huruvida de om denna
sak hade sig något bekant, men då desse nekat härtillx), låtit
frågan därvid bero 2). Sedermera erhöll han emellertid bref med
underrättelse om att Erik Sparre sändt några hästar till
Vestergötland, att en af hans landtbönder under ogillande af den stränga
behandling, Lejonhufvuds tjänare underkastades, yttrat, att man
ej borde lita så mycket på hertigen, "förty han var alla redan
tagen af vägen", samt att en annan af Sparres folk påstått, att
godset Tureholm, på hvilket hertigen anlagt Mariestad,
egentligen tillhörde Per Brahes arfvingar3). Detta var nog för att
komma hertigen att tro, det Sparre och kanske äfven de öfriga
herrarne stodo i hemligt förstånd med Lejonhufvud. Fruktande
ett försåt mot sitt lif, lät han den 13 Dec. — samma dag på
hvilken man kommit öfverens om förlikningsurkundernas
innehåll — borgerskapet stänga stadsportarne och träda under
vapen, hvarpå Erik Sparre sent på aftonen fick befallning att

*) "Såsom och i sanning wahr" skrifver Ture Bjelke härom till
Hogen-skild den 1,2 Dec. Erik Sparre betygar äfven i sin minnesbok, att herrarne
ej hade någon andel i Lejonhufvuds tilltag, samt omtalar att de på hertigens
fråga, om de ansågo att Lejonhufvud handlade rätt svarat: "Hade han och
intz wärre giordt, ähn som hans breif förmeler, dess bettre hade han till att
försware sig, ändoch honom icke hade bordt giöre sådent uten betalning".

2) Att hans misstroende var väckt, ses dock af den befallning, som han
den 12 Dec. gaf Lasse Yestgöte att hålla vakt om alla vägar, samt om några
bref komme från grefve Axel eller andra till de afsatta rådsherrarne, sända
dem honom till handa. Karls registr. 1592.

3) Till dem hörde äfven Erik Sparre, som var gift med Brahes dotter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free