- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
35

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Il

SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.

35

Om hertigen sålunda nu blifvit fullständigt försonad med
dessa sina gamla motståndare, var han i stället så mycket mer
förbittrad på Axel Lejonhufvud, hvilkens tilltag i hög grad
synes hafva uppväckt hans bekymmer. Det medförde dock ej
några allvarsamma följder, då grefven ej fann något medhåll
bland Vestergötlands invånare 1) ; och innan några trupper hunnit
dit 2), hade han redan öfver Danmark 3) flytt till Polen utan att
hörsamma eller invänta hertigens förmaningar att infinna sig i
Stockholm för att inför honom och rådet stå till rätta för sitt
handligssätt. I Polen framstälde Lejonhufvud sin sak i den
bästa dager för Sigismund och lyckades af denne utverka ett
skyddsbref, hvarpå han återvände till Sverige 4). Samma utväg
att mot hertigen söka ett skydd hos konungen följdes vid denna
tid äfven af en annan rådsherre, den vildsinte Olof Gustafsson
(Stenbock), hvilken under Johans tid blifvit anklagad för
åtskilliga grofva brott, och nu, fruktande hertigens stränghet, tog sin
tillflykt till Sigismund och äfvenledes lyckades utverka ett
skyddsbref5). Om ock dessa herrars uppförande ej i och för sig
är af någon större betydelse, så förtjänar det dock så till vida
uppmärksamhet, som det visar, huru i händelse af en brytning

*) Att hertigen dock fruktat motsatsen, ses af hans förmaningsbref till
adel och presterskap i landskapet att ej lyssna till grefve Axel. Den 12 Dec.
1592. Äfven befälhafvare på de kringliggande slotten erhöllo dylika
förmaningar. Karls registr. 1592.

2) Den 12 Dec. 1592 hade hertigen utfärdat befallning till
knekthöfvids-männen, att om hans förmaningsbref ej kunde förmå grefven att afstå från
sitt företag, begifva sig ned till Vestergötland och söka bemäktiga sig hans
person. Ibid.

a) Med anledning häraf skref hertigen den 7 Januari 1593 till det
danska riksrådet och bad det förmana grefven att återvända till Sverige. Karls
registr. 1593 A.

4) Enligt Yerving a. st. I p. 121 skall hertigen hafva fruktat, att
Lejonhufvud af Sigismund möjligen blifvit utnämnd till ståthållare i Finland eller
Vestergötland, samt gifvit befälhafvarne i dessa orter befallning att ej erkänna
honom såsom sådan. I 1593 års registr. förekommer äfven ett bref af den
27 Juli, hvari han tillsäger befälhafvarne på Elfsborg att ej rätta sig efter
den nu hemkomne grefve Axels befallningar, och den 9 Augusti s. å. utfärdade
han ett förbud mot att låta grefven före konungens hemkomst återfå sin
förläning, Bjerke härad. Konungens skyddsbref har hertigen däremot
respekterat.

5) Hertigen iakttog med afseende på honom samma handlingssätt som
med afseende på Lejonhufvud, i det han lät honom fritt vistas i landet, men
befalde befälhafvaren på Elfsborg att tillse, det han ej "enligt sin vana"
före-toge sig något otillbörligt, samt hindrade honom att återfå sin förläning.
Registr. 1593. 27 Juli och 11 Augusti.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free