Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il
SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.
41
ett sa djärft steg som att utan konungens samtycke sammankalla
ett allmänt möte, liksom äfven att de önskade undvika att man
genom att göra mötet allt för storartadt eller genom att därvid
gå allt för bröstgänges tillväga skulle uppväcka för mycken
anstöt hos konungen — ty på detta sätt synas de föreställningar
med afseende på mötets sammansättning och befogenhet, som
de framstälde inför hertigen, böra förklaras 1) — men det
förhållande de under mötet iakttogo var dock sådant, att man ej
kan beskylla dem för att hafva sökt motarbeta dess verksamhet
eller velat undandraga sig ansvaret för de fattade besluten. Då
hertigen för att ej synas inverka på mötets frihet höll sig på
afstånd från förhandlingarne blefvo herrarne de, som på
regeringens vägnar, kommo att deltaga i öfverläggningarne, och
härvid uppträdde de i strängt protestantisk riktning. Nils
Gyllenstjerna förklarade sålunda, att Sigismund vid sin hemkomst borde
bekräfta rikets evangeliska religion, hvarför man nu borde
öfverens-komma om en trosbekännelse, samt anförde Frankrike och
Neder-land såsom varnande exempel på oenighet i religionen, och då
liturgien blifvit ogillad, förmanade såväl Gustaf Banér som dess
gamle befordrare Hogenskild Bjelke presterskapet att
hädanefter ej bifalla något, som strede mot Guds ord och samvetet 2).
Det missnöje, som hertigen lade i dagen, då rådet och
biskoparne meddelade honom det resultat, hvartill man slutligen
kommit, var också ej föranledt däraf, att rådsherrarne brustit i nit
för den evangeliska läran, utan hade tydligen sin grund i att
hertigen ansåg sig förbigången vid beslutens fattande. I
hufvudsak gillade han också beslutet, och sedan han undertecknat det
samma, förmanade han ständerna att därvid stå fasta samt
förklarade, att han ej skulle inrymma riket åt Sigismund, förr än
denne nöjaktigt bekräftat dess religion och frihet3). På mötet
var dessutom öfverenskommet, att beslutet skulle till bekräftelse
föreläggas dem, som ej varit närvarade i Upsala, och den 12
April 1593 meddelade hertigen några af rådet de skrifvelser till
adeln och städerna i landsändarne, som han med anledning
’) Möjligt är dock, att deras framställning i det senare hänseendet var
föranledd af fruktan för hertigens kalvinistiska sympatier.
2) Verving a. st. I p. 140, 145 och 147.
3) Verving a. st. I p. 161.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
