- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
53

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Il

SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.

53

konungen, det hertigen så vidt möjligt var så förfarit med
kronans inkomster som Sigismund nu begärt, men att han, då
herrarne under sin onåd mist sina förläningar och en part besvärat
sig öfver, att de haft föga i underhåll1), låtit dem, då de nu
brukades i riksens saker och hade omak och besvär, på deras
underdåniga begäran något igen bekomma, hvilket dock endast skett
på konungens ytterligare stadfästelse. Sigismund hade äfven
genom Brahe underrättat den svenska regeringen om att han snart
ämnade afresa till Sverige samt begärt, att Erik Sparre och
Klas Bjelke jämte Klas Flemming skulle med flottan möta
honom i Danzig, men ej enligt hertigens förut uttalade önskan
gifvit den svenska regeringen något besked om de vilkor, på hvilka
den polska riksdagen gifvit sitt bifall till hans afresa. I Sverige
fruktade man emellertid, och detta icke utan skäl, såsom
sedermera visade sig, att i dessa vilkor några för Sverige
ofördelaktiga bestämmelser kunnat inflyta, och det svar, Brahe på denna
punkt fick uppdrag att framföra, bär också tydliga spår af
regeringens farhogor och dess missnöje öfver konungens
förbehåll-samhet. Ändock — heter det nämligen med afseende härpå —
hertigen och de gode herrar förmodat, att konungen ej med de
polska ständerna skulle beslutit något om sin hemresa eller om
något annat, som angick Sverige, förr än han därom underrättat
hertigen och rådet, så hoppades de dock, då de nu sport att så
ändock skett, att konungen så betänkt alla saker, att hans
hemfärd måtte lända riket till gagn. Hvad de herrar angick, som
konungen begärt sig till mötes, svarades, att de med de få skepp,
som funnos i Sverige, åtföljde sändebudet. Hela flottan hade
emellertid för rikets äras skull bort vara i ett följe, och man
hade äfven förmanat Flemming, hvilken bort vara "samhällig" med
hertigen och rådet, att ej uttyda sin fullmakt mot regeringens
myndighet. Nu vore det emellertid osäkert, om Flemming lade
till i skären, och enligt ett rykte skulle han redan seglat öfver
till Danzig. Detta borde ej konungen upptaga till godo, och

l) Detta synes svårligen kunna hafva afseende på de anklagade herrarne,
utan torde syfta därpå, att hertigen äfven åt andra medlemmar af rådet
utdelat förläningar. Så hade t. ex. Krister Klasson Horn den 3 Februari
erhållit tionden af Dingtuna socken — Karls Registr. 1593 A — och Nils
Gyllenstjerna den 15 Mars hela årliga räntan af 3 socknar i Småland. Karls
registr. 1593 T.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free