Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il
101 SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.
55
Det första tecknet till missnöje å hertigens sida framträder
i ett bref af den 29 December 1592, hvari han uttalar sin
förundran öfver att Flemming ej förut sändt underrättelse till
Sverige om det 3 veckors stillestånd, som i Oktober afslutits med
Ryssarne, samt i allmänhet ej lemnat ordentligt besked om
fredsunderhandlingarne, liksom om hertigen och rådet ej lika väl
som Flemming borde veta, huru sakerna företogos. Flemming
hade äfven låtit krigsfolket aflägga en särskild ed till Sigismund,
och med afseende härpå fäller hertigen det märkliga yttrandet,
att oaktadt den trohet, som alla voro skyldige Sigismund, sä
borde dock ej en sådan ed förstås annorlunda, än att den både
i verldslig och andlig måtto lände alla ständer till godo, och
konungen därpå gifvit sin försäkran. Han begärde dessutom,
att Flemming skulle låta regeringen i Stockholm få kännedom
om det bref, han skrifvit till Sigismund, liksom hertigen och
rådet meddelade honom en kopia af sitt bref till denne *). Då
sedermera ett stillestånd på 2 år den 20 Januari 1593 kommit
till stånd med Ryssland, uppmanade hertigen honom att
hem-förlofva det svenska krigsfolket samt att själf infinna sig i
Stockholm för att deltaga i rådets öfverläggningar 2). På samma gång
utfärdades äfven ett öppet mandat till Finlands invånare med
uppmaning att bevisa hörsamhet mot konungen och under hans
frånvaro mot hertigen och rådet, samt förmaningar till fogdar
och befallningsmän att vid risk af eget ansvar ej rätta sig efter
någon annans befallningar än den svenska regeringens 3).
Fåfänga voro dock dessa försök att öfver Finland utsträcka
regeringens myndighet. Flemming framhärdade i <-sin själfrådighet
och brydde sig ej om hvarken att själf komma till Sverige eller
att dit hemsända krigsfolket. Den finska allmogen, som för dess
underhåll betungades med borgläger och godtyckliga krigsgärder,
vände sig då i sin nöd till hertigen, som för den samma
befinnes hafva utfärdat flera skyddsbref4), och allvarsamma oroligheter
utbröto till och med, hvilka dock Flemming snart lyckades qväfva.
Karls registr. 1592.
2) Karls registr. 1593 A den 4 och 5 Mars.
3) Ibid. den 5 Mars.
4) Så t. ex. skref hertigen den 28 Juni till invånarne i Saris’ socken, att
som han och rådet ej bekommit någon underrättelse om den gärd, hvaröfver
de klagade, kunde han ej tro att den blifvit anbefald af konungen, hvarför de
på konungens behag frikallades därifrån. Karls registr. 1593 T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
