Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.
73
många olika ämbeten kunde icke af en man betjänas, och äfven
om det vore möjligt, borde det "för rikets äras och nödtorfts
skull" förändras. För konungens löfte, att kansleren skulle få
hafva sekretet i sin vard, tacka de, men förklara med afseende
på frågan om påfvens legat, att det varit bättre, om denne
aldrig kommit in i riket, samt’åberopa de föreställningar härom,
som några af dem redan i Danzig gjort konungen. De
påminna ock om, huru konung Johan varsamt umgåtts med en dylik
sak och utgifvit Possevinus för att vara kejsarens sändebud och
huru ändock mycken ovilja däraf uppkommit. Öfver det
misshag Sigismund lagt i dagen med anledning af att mäster
Abraham, som varit i hans faders onåd, mottagit honom på
presterskapets vägnar, uttala herrarne sin förvåning på ett sådant sätt,
att därigenom den välvilja, Sigismund bevisat åtskilliga af dem
själfva, kom att anföras såsom skäl emot honom. De säga sig
nämlingen ej hafva "förhoppats" något sådant, då mäster
Abraham var "electus", och Sigismund fägnat och undfångit andra,
som varit i konung Johans onåd. Med anledning af att
konungen förbjudit Upsala besluts tryckning begärde de, att trycket
skulle lösgifvas, och på hans förfrågan om, huru förhållas skulle
med främmandes begrafning, hänvisa de till hvad de förut
föreslagit, nämligen att förnämare främlingar skulle få begrafvas i
Gråmunkeholms kyrka och ringare på S:t Clara kyrkogård. De
bedja vidare, att konungen ville bruka deras råd och gifva dem
sin mening till känna om förefallande ärenden samt uttala till
slut sin förhoppning, att konungen så skulle förhålla sig mot
dem alla, "att de fattige svenske icke måge hafva orsak att
ångra och qvida, det de sig till arfherrar förbundit hafva, för
hvilket dem desto bättre borde blifva belönt, och de få desto
bättre vilkor njuta, såsom ock har blifvit dem lofvadt och
tillsagdt" !).
De föreställningar, som herrarne i denna skrifvelse göra
konungen, äro, som man finner, ganska allvarliga och synas vitna
om en varm nitälskan för protestantismen. Man har emellertid
Baazius uppger, såsom förut är nämndt p. 66 n. 3, att denna petition
är af den 20 Nov., men de afskrifter, som finnas bland acta bist. 1593 och i
Palmcrantz’ saml. 2, äro daterade den 26 Nov. De riksråd, som undertecknat
petitionen, voro enligt Baazius, N. Gyllenstjerna, Hog. Bjelke, Gustaf Banér,
Erik Sparre, Klas Bjelke, Sten Banér, Benkt Ribbing och Gustaf Gabrielsson,
men enligt afskriften bland acta hist. dessutom äfven Ture Bjelke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
