Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.
85
som de brännande frågorna skulle komma att afgöras 1). På en
närmare redogörelse för de förhandlingar, som härom fördes,
behöfva vi ej inlåta oss, då de af andra blifvit utförligt skildrade 2).
Hertigens och rådets varning till Sigismund att ej genom att
uppskjuta dessa förhandlingar gifva anledning till någon
vidlyftighet eller något dröjsmål vid själfva kröningen visade sig nu hafva
varit fullt befogad. Den 1 Februari firades Johans begrafning,
men ehuru allt var ordnadt till kröningen, kunde denna först den
19 Februari försiggå, och under hela denna mellantid hade de
allvarsammaste slitningar ägt rum, i det ständerna uttryckligen
nekat att tillåta konungens krönande eller att "honom någon ed svärja
eller bebrefva", förr än han afgifvit den äskade försäkringen 3),
samt hela riksdagen slutligen varit nära att med oförrättadt
ärende upplösas. Resultatet blef slutligen också, att konungen
med afseende på religionen måste beqväma sig att ingå på just
de fordringar, som hertigen och rådet förut uppstält. Genom
sin kröningshandling lofvade han nämligen att hålla alla rikets
inbyggare vid den augsburgiska bekännelsen och Upsala mötes
beslut samt att ej genom "skolor eller kyrkor" af annan
bekännelse någonstädes i riket göra dem hinder. Främmande
trosbekännare skulle dock, om de förhölle sig "roligen och stilla", få
vistas i landet samt njuta lag och privilegier, men ej få brukas
i några ämbeten vare sig andliga eller verldsliga4). Därjämte
måste Sigismund äfven stadfästa Angermannus såsom ärkebiskop,
men utverkade dock, att kröningen ej af honom förrättades.
Så slutades den tvist, som allt sedan Upsala möte fortgått
mellan den katolske konungen och hans protestantiska
undersåtar med en seger för de senare, hvilken ej blott syntes skola
betrygga landets religion, utan ock innebar ett erkännande af
den konstitutionela grundsatsen, att arfsrätten till kronan ej var
ovilkorlig, utan berodde af att konungen erkände de
förutsättningar, hvarpå den samma hvilade. Att detta resultat uppnåddes,
*) Omedelbart före konungens afresa till Upsala Öfverlemnades till honom
en skrift, hvari rådet, ridderskapet, presterna och krigsbefälet förklarade, att
de väl skulle följa Johans likfärd till Upsala, men att ingen kröning kunde
medgifvas förr än försäkringen var afgifven. Norlin a. st. I: 1 pp. 57 o. f.
2) Se t. ex. Norlin a. st. I: 1 pp. 57 o. ff.
s) Ständernas Supplikation till konungen om hvad de begärde blifva
försäkrade på före kröningen. Acta hist. 1594.
4) Stjernman a. st. I p. 404.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
