- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
102

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

S. J. BOETHIUS.

102

höll, såsom förut är visadt, en framställning i detta syfte, och
efter Sigismunds ankomst till Sverige skref Karl den 5 Nov.
till honom, att efter adeln utan tvifvel var till sinnes att
påyrka stadfästelse och yttermera förbättring på sina privilegier,
borde konungen med det första begära veta, hvilka deras
fordringar voro.

"Och" — fortsätter han — "medan en part af adeln beropar
sig på gamla urminnes privilegier och framfarna konungar och
regenter, så vore godt, att hvad bevis de kunde hafva därom
måtte då framhafvas, ty hvad som de kunna bevisa att dem
efterlåtet vore till förene, det synes icke annat vara än tillbörligt
att dem sådant måtte ännu undt och stadfäst blifva" *).
Sedermera finner man äfven, att rådet tvänne gånger vändt, sig till
hertigen för att erhålla hans bistånd, ena gången genom sitt bref
med Henrik Henriksson2), och den andra, då Seved Ribbing och
Axel Kurk sändes till honom 3). Dessa hade nämligen i
uppdrag att omtala, det man ämnat anhålla hos konungen om
privilegierna, men därmed tills vidare haft fördrag4), på det man ej
skulle synas sätta sin egen nytta fraftiför menige riksens ständers
välfärd. Om sändebuden tillspordes, hvilka privilegier adeln
begärde, skulle de svara, att man ej åstundade något annat än hvad
som var "lagligt, skäligt och tillbörligt", hvilket man hoppades
att hertigen efter sitt förra löfte skulle befordra. Sedan Karl
lärt känna fordringarnes innehåll, synes han väl ej hafva i allo
funnit dem "skäliga och tillbörliga", men befinnes dock ej hafva
helt och hållet ogillat dem. Då Sigismund begärt hans råd
angående denna sak 5), svarade han nämligen den 21 Mars 1594,

*) Karls registr. 1593 A. Besynnerligt nog anser Geijer a. st. II p. 818,
att denna skrifvelse innehöll en varning mot de nya privilegierna.

2) Se ofvan p. 80 n. 3. De hade begärt, att hertigen "ville hjälpa
adelsståndet till godo", och Karl svarade, att han därtill vore "öfverblödig och
benägen, så mycket som han kan och som tillbörligt är".

3) Se ofvan p. 83.

4) "Och först welidt fordre på denn deel vår ewige sjels wälfärd
weder-komber."

5) Sigismund skref härom till hertigen både den 9 och den 13 Mars. Då
det förra brefvet blifvit olika uppfattadt (se Geijer a. st. II p. 318 och
Ving-qvist a. st. p. 119 a.) anföra vi ur det samma, hvad som rör denna sak:
"Såsom E. Kärl:het wäl drager sigh till minnes, huru fliteligen ridderskapet och
adelen nu nyligest uthi Upsala fordrede på teres privilegiers förbättring och vij då
så väl som och E. K:t toge saken till betenkende, så elfter thett förb:te ridderskap
ähnnu på nytt någre reser fordre på thett samme, haifve vij nu lattit
förfat-tet på samme privilegier och sendett E. K:t hèrmed till handa, broderligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free