Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.
105
Memmings uppförande hade ådagalagt, huru nödigt det var, att
regeringens befogenhet närmare bestämdes, och vigten häraf
framstod ännu tydligare, då Sigismund efter kröningen på
mångfaldigt sätt kränkte de löften han därvid afgifvit1 ) ; endast i fall
de män, åt hvilka regeringen nu skulle anförtros, ej blott ville
skydda rikets religion, utan äfven kunde uppträda med
tillräcklig kraft och myndighet, var det att hoppas, att konungens löften
skulle blifva en verklighet. Denna fråga var emellertid af
ganska ömtålig natur, då den lätt kunde väcka till lif den gamla
motsatsen mellan hertigen och rådet. Hertigen synes hafva
varit den, som först blifvit färdig med sitt förslag till en dylik
"riksakt" eller — som man denna tid uttryckte sig —
"regeringsordning", ty redan från Februari 1594 finnes en sådan handling,
om hvilken vi äga ett bestämdt vitnesbörd att den härflutit från
honom, och hvars innehåll äfven gör detta troligt2). Enligt denna
skulle konungen "inga ärenden där uti handla eller besluta" utan
ständernas fullkomliga ja och samtycke. Med afseende på
regeringen heter det, att både honungen oeh ständerna begärt7 bedit,
beviljat oeh samtyckt, att hertig Karl, såsom kommen till laga
ålder och arfsberättigad till riket, skulle "med Sveriges rikes råds
råd" förestå densamma efter rikets lag och konungens fullmakt.
Vad till konungen skulle under hans frånvaro afgöras af den, han
i sin stad betrott regeringen. Emedan konungen i sin ed lofvat
att ej minska kronans ränta, skulle intet däraf få bortgifvas till
evärdelig ägo, utan förläningar endast få utdelas "i lifstiden" och
med vilkor, att stadfästelse söktes hos efterträdaren. Om
konungen under sin vistelse i Polen ådroge sig någon skuld, skulle ej
Sverige vara skyldigt att därför ansvara, såvida det ej skett till
dess bästa "efter riksens råds och ständers egen begäran, som
föregå skall"; rikets regalier samt inventarierna på det kungliga
slottet skulle ej få bortföras, mycket mindre gå i arfskifte; rikets
bref och handlingar skulle rikskansleren med 2 riksråd samt
*) Se härom Norlin a. st. I. 1 p. 73 och 84.
2) Det är samma handling som Stjernman a. st. I pp. 411 o. ff. anför
under titeln: "K. Sigismundi försäkring för Riksens ständer. Dat. in Fehr.
1594". Bland Riksdagsacta 1594 finnas flera exemplar däraf; på ett af dessa
är antecknadt med Hogenskild Bjelkes stil: "Copia aff thenregeringzordningh
och försäkringh, som K. M:t skulle göra her i riketh och fursten lott ställe,
actum in Februario 94 i Upsala"; och på ett annat "Hertigh Carlis
författe-de regeringsordningh och försäkringh af K. M:t, när H. K. M:t drager af riket.
Actum Upsala in Februario".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>