Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
OM STUREMORDEN.
153
sina misstankar mot högadeln fria tyglar; nu är det Göran
Persson kan och får egga furierna inom konungens bröst till det
vildaste raseri. Det märkliga härvid är, att den annars så
misstänksamme Erik synes ytterst sällan gjort sig den frågan, om
icke Göran och allt hans anhang vore skurkar, som ville
använda konungen till redskap för sina planer *). Äfven då han
stundom ogillade Görans uppförande — så t. ex. en gång, då
gunstlingen i ruset "skält" grefve Svante för en förrädare och
sedan räckt honom sin hand till tecken på, att han kunde
bevisa det —, lät han ej sitt lama ogillande åtföljas af verkligt
straff. Och att Erik slutade med att sätta tro till Göran
Perssons förtal, visade sig snart. Som bekant är, råkade en grefve
Svantes tjenare, som skulle bära bort en söndrig bössa till
lagning, att möta konungen och blef af honom misstänkt för
hemliga mordplaner. Detta inträffade omkring d. 8 Februari 1567.
Den olycklige undergick en ohygglig tortyr: då man ej genom
löften om penningar kunde förmå honom att erkänna tillvaron
af någon plan att mörda Erik, lät Göran öfvergjuta hans nakna
bröst med bränvin — två kannor användes dertill — och sedan
antända det samma samt ytterligare pina honom genom att på
hans kropp uppbränna två skjortor. leke dess mindre kunde
han ej frampressa någon bekännelse; i harmen häröfver ville
han låta afrätta den anklagade, men detta blef förekommet af
Erik, som i stället dömde honom till straffarbete i Sala grufva
och slutligen — på hans hustrus böner — återgaf honom
friheten 2). På detta offer för konungens skuggrädsla skulle snart
andra följa. Det gälde dock nu rikets främste män, och desse
kunde icke dömas af andra än de samlade ständerna. Också
utgick — den 5 April 1567 — en befallning, att fogdarne
skulle tillsäga tre de förnämste prester och sex bönder från
hvarje härad att infinna sig till riksmöte i Stockholm d. 1
nästkommande Maj; adeln och köpstadsmännen torde blifvit kallade
genom särskilda skrifvelser. — Under April ankom ett ilbud till
konungen med underrättelse, att Nils Sture återvändt från
Lothringen och redan landstigit i Kalmar. På det att äfven han
1) De enda yttranden af Erik, som knnna anses innebära misstro mot
Göran Persson, torde finnas i hans bekanta bref till Sv. Sture d. 22 Maj 1567.
Jfr här längre fram.
2) Skand. Handl. IV. 123—125, 187, 189—190.
Hist. Bibliotek. 1877. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
