Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
OM STUREMORDEN.
161
berättelse, — att han hade en nådig konung. Så mycket större
uppseende väckte det, att han vid framkomsten blef fängslad.
Grefvinnan Märta Sture uppehöll sig på Tullgarn, då detta
sorgebud anlände. Hon begaf sig genast till konungen för att
efterspana anledningen till Eriks fängslande och "bedja honom lös".
Yid sin framkomst blef hon ej ens insläppt på slottet; vakt sattes
för hennes dörr och af sin talrika betjening fick hon behålla
endast några få hos sig; en af hennes döttrar, som äfven vistades
hos henne, synes hafva anländt något senare. Med denna sin
omgifning fördes Märta till en bondby, Nyble, hvarest hon
qvarstannade till dess hon, samtidigt med de anklagade, fördes till
Upsala. Det var en tid af hård pröfning. Sjelf afstängd från
beröring med den yttre verlden, bäfvade hon för de faror, i hvilka
sönerna sväfvade, Erik i fängelset, Nils — såsom hon ännu trodde
— i främmande land; och snart fick hon veta, att äfven hennes
make drabbats af konungens onåd och befann sig i hans våld.
De bref, i hvilka Märta anropade Karin Månsdotter om beskydd,
afspegla hennes ångest. Yid andra tillfällen visade sig "kung
Märta" stolt och hård icke blott mot underhafvande utan mot
sina egna barn ; nu åter kunde den förkrossade hustrun och
modern ej finna uttryck nog ödmjuka inför konungens förr så
ringaktade frilla. Så kallade hon henne sin allrakäraste Karin, sin
hjertans kära Karin, till hvilken äfven som till "de små
fröknarna" (konungens döttrar med Agda Persdotter) hon vände sin
"ganska ödmjuka och kärliga bön, att de samtligen ville värdigas
för Guds skuld och hennes stora hjertans bedröfvelse och
eländighet på det ödmjukligaste på hennes vägnar bedja k. m:t,
hennes allernådigste herre och konung, att h. k. m:t ville för den
allsmägtigste Guds skuld förbarma sig öfver henne, den arma,
elända och bedröfvade qvinnan, och vända sin kungliga gunst
och nåd till hennes fattige man, henne sjelf och deras barn".
Brefvet slutar med en bön, att Karin icke måtte "banna
skrifvaren, för det är en bedröfvad skrifvare, och han hafver nylärt".
Äfven senare bestormade hon Karin med böner och försäkringar ;
så skref hon, att "om der än vore en bland dem (adelsmännen),
som icke vore h. k. m:t trogen, der jag icke vet hvarken ibland
slägt eller vänner, så sant mig Gud hjelpe, då vet jag visst, att
min käre man och söner intet annat hjerta hafva i sig och aldrig
haft hafva, utan det som de hafva ment h. k. m;t troligen [:tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
