Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
OM STUREMORDEN.
177
så saktmodigt, att den raglande vände sig om och sade, att han
ej kunde göra det. Håkan Länck skall nu hafva gått fram och
häftigt skuffat ut Anders Simonsson, så att dennes näsa och mun
sprungo i blod; dock stannade han utom dörren och kunde
således säkerligen sjelf se och höra, hvad han sedan berättade om
mordet. Svante bleknade, då hans tjenare misshandlades, och
sporde, hvad som var afsigten med detta besök; konungen hade
dock lofvat honom frid i fängelset. Peder Gadd eller Håkan
Länck svarade: en liten frid är Eder detta; befallen Eder i Guds
hand, ty oss är befaldt att taga Eder af daga. Svante genmälde:
gören då som ärlige och kristne män och låten mig få skäl och
skriftermål. Det var för sent — hette det — portarne voro stängda
och någon prest fans ej på slottet. Då sade Svante : så befaller
jag min själ i Guds heliga händer och min kropp i menniskors,
såsom i tyranners. Nu sprang fångknekten Jöns Bengtsson fram
och stack honom med en hellebard i skuldran. Svante ropade
högt: Gud vare mig nådig, och du arme man stack ej rätt, —
samt släpade sig fram mot sängen. Enligt en uppgift qväfde
Håkan Länck hans rop genom att lägga sin hand på hans mun,
medan Jöns Bengtsson fullbordade mordet genom att afskära
hans strupe; enligt en annan sargade han och Håkan samtidigt
sitt offer. Också befans den döda kroppen sedan på mångfaldigt
sätt misshandlad: hufvudet var genomstunget, strupen afskuren
o. s. v. l).
Isen var nu bruten och de öfriga morden verkstäldes utan
tvekan. Den vanliga berättelsen derom lyder så, att Peder Gadd
gick in till Erik Sture och Ivar Ivarsson — vi veta med
visshet, att de sutto i skilda rum — samt lofvade dem bättre
fängelser. Sålunda fördes de öfver borggården in "i ett stort hvalf,
som är i den porten, som vetter åt Flottsund, vägen på högra
handen, då man kommer af borggården, der ett kök hade varit och
ved inne", — således möjligen i det hvalf, till hvilket en dunkel
tradition förlagt en del af Sturemorden. Då Erik Sture såg, att
det var mörkt derinne, vände han om och sade, att detta syntes
ej vara ett bättre fängelse, men Peder Gadd och hans
följeslagar skuffade in så Erik som Ivar i hvalfvet. Här skall en man
l) Loenbom a. st. I. 7—8, 32—35, 93—94. "Håkan Länch och Jens
Benchtsson stockeknecht mörde S: greffve Suante". P. Gadds berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
