- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
189

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I.

Sveriges äldsta författning var en förbundsförfattning. Riket
utgjordes af en förening af flere så godt som sjelfständiga
landskap, som icke bade något annat föreningsband än den
gemensamme konungen. Magten hvilade hos de fria bönderna, som
på sina ting stiftade lagar, skipade rätt och rådplägade om
landskapets angelägenheter. Konungens myndighet var ringa och
obestämd. Den äldre Vestgötalagen, den äldsta landskapslag vi
ega, omtalar knapt konungens domsrätt Den lag, som visar oss
den klaraste och renaste bilden af det gamla demokratiska
samhällsskicket, är likväl Gotlands lagen, ehuru den upptecknades
i slutet af 13 århundradet, då redan konungamagten genom
Birger Jarl och Magnus Ladulås i det egentliga Sverige erhållit
ett stort inflytande. I Gotlands lagen förekommer ej ett ord
om konungens domsrätt. Böter till konungen känner den ej, ej
heller något om edsöreslagarne eller om ransakning med nämnd
i tviste- eller brottmål. Blodshämnden visar sig i synnerhet
stark. Med dråparen skulle fly till skogen hans närmaste
slägtingar. Och lagen, hvars bud åsyfta att bemedla försoning,
måste förklara, att "den är oskämd man, som tar böter för dråp,
då de första gången, sedan ett år förlidit, af dråparen erbjudas".
Genom ätternas solidariska ansvarighet och blodshämnden
uppstodo långvariga ättfejder, som ofta först slutade med hela
släg-ters fullkomliga utrotande. För att begränsa dessa slägtkrig och
inskränka blodshämnden hade Birger Jarl i sina edsöreslagar
stadgat såsom edsöresbrott, om någon utkräfde hämnd på annan
än den som begått brottet. Ännu fortfor dock skyldigheten för
dråparens slägt att erlägga "ättarboten", böter till den dräptes
slägt. Men äfven ättarboten afskaffades 1335 af Magnus
Eriksson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free