Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
OM SVENSKE KONUNGENS DOMS RÅTT.
191
På flere ställen i Östgötalagen ställes lagmannens dorn i
jembredd med konungens, och det vill synas som om man
betraktat bådas dom såsom lika afgörande och att såväl konung som
lagman dömde i sista instans. Nämnd egde att hänskjuta eder
under konungen eller lagmannen; till konungs eller lagmans
dom kunde vad ske mot fjerdingsnämnd etc. Äfven i Magnus
Birgerssons bekanta bref till Oländingarne d. 29 Dec. 1281,
hvilket bref innehåller ett bland de äldsta stadganden om vad
och inför på sätt och vis en instansordning, ställes
Ostgötalag-mannen i jembredd med konungen. Vad tillåtes här ifrån
häradshöfdingen till Olandslagmannen samt från honom till
Ost-götalagmannen eller till konungen.
I Svealagarne återfinner man ej några föreskrifter om
"räfste-" eller "räfsinga-ting". Hvarken dess namn eller
befogenhet omtalas. I Helsingelagen omnämnes "Konungsaren", såsom
konungsdomhafvande. Nämnden, som skulle värja eller fälla i
edsöresmål, tillsattes inför honom med båda parternas bifall;
"konungsaren" skulle tillsätta halfva nämnden för den part, som
ej ville sätta nämnd. Nämnden skulle vara från det skeppslag,
der gerningen skett.
Ehuru Svealagarne ej omtala några särskilda former för
den kungliga domsrätten, så visa de dock, att den samma
varit fullt utbildad och gällande i den största utsträckning.
Konungen säges vara högsta domare, som egde sanning skåda;
han hade rätt att återbryta "skroksoknir" och "ofsoknir". Hans
domsrätt var i vissa afseenden den andliga öfverordnad.
"Allestädes der biskop ej vill göra bonde rätt, har bonde rätt att
kära for sin konung." Konungen sätter dom i domares händer.
Till honom vädjas ifrån lägre domare.
Uti ingen af vara landskapslagar omtalas rådet såsom
deltagande i den högsta rättsskipningen. Af lagarnes tystnad får
man likväl ej draga den slutsatsen, att rådet på den tid, då
lagarne upptecknades, ej deltog i den högsta lagskipningen. Detta
jäfvas af dombrefven. I lagarne uppskrefs ej allt, utan endast
hvad man ansåg mest vigtigt och anmärkningsvärdt, hvaremot
det mera kända och bekanta ofta utelemnades.
Vända vi nu oss till diplomen, så visa redan de äldsta,
hvilka äro till tiden dels äldre än, dels samtida med
landskapslagarne, att konungens domsrätt tidigt och ofta ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
