Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
F. ÖDBEJiG.
18
öfvats. Det äldsta i Syerige utfärdade pergamentsbref, som vi
hafva i behåll, är af Sveriges förste erkebiskop Stefan (1164—
1167). Han ändar deruti med båda parternas bifall en
långvarig jordatvist mellan en i ett kloster intagen hustru och
hennes son, som ej ville godkänna moderns gåfva af jord till
klostret. Till yttermera bekräftelse att domen måtte hållas, har
konung Karl Sverkersson beseglat brefvet med sitt sigill. Af
k. Knut Eriksson är det äldsta Svenska konungabref (1167—
1185). Det är ett försvarsbref för munkarne i Viby i Närike.
Konungen stadfäster deras besittning af erhållna gods och hotar
alla, som kränkte munkarne, med sin konungsliga, stränga hämnd.
Samme konung har ock utfärdat det äldsta kända kungliga
dom-bref, som bevittnats af biskop Kål, Birger, Svears och Götars
jarl, konungens broder Filip, två af jarlens bröder m. fl. Af k.
Knuts efterträdare Sverker Karlsson (1196—1210) finnes också
ett dombref. Konungen gifver här, efter den noggrannaste
ran-sakning om fisket i Rusken, sin stadfästelse å detsamma åt
Nydala kloster, sedan han funnit, att fisket lagligen öfverlemnats
åt klostret, samt af de föregående konungarne Karl Sverkersson
och Knut Eriksson blifvit stadfäst. Konungens domsrätt
framträder således hos de första konungar, om hvilka vi genom
diplomen hafva några närmare underrättelser. K. Sverkers
nyssnämnda dombref är upplysande för den rätt och myndighet, som
konungen ville tillerkänna sig. Ej nog med att han säger sig
innehafva tronen på grund af "arfsrätt" — enligt lagen var dock
Sverige ett valrike — och af "Guds nåd;" han förklarar sig
vilja "mildra verldsliga lagar, då han nu finner dem stå i strid
med Herrans lag, som omvänder själarna". För öfrigt vittna
nästan alla vara konungabref, äfven de äldsta, om den stora
konungsliga myndighet, konungen sökte göra gällande. K. Knut
Eriksson hotar att så straffa Elfkarlebyboarne, som ej lemnat
munkarne i besittning af de gods, konungen åt dem öfverlåtit,
"att fruktan skulle komma till många". De äldsta kungliga
dombrefven sluta vanligen med en hotelse af egendomens och
lifvets förlust för den, som vågade kränka dem. I
Skeninge stadga af år 1285 bestämdes den lagliga påföljden för
brytande af konungens dom till 40 mark, ett stadgande, som
sedan inflöt i landslagen. Också heter det i de talrika kungliga
dombref, som under Magnus Eriksson och sedan framgent ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>