Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
F. ÖDBEJiG.
18
vittnes intyg pä gods, som henne tilldömts; och hon kunde
äfven bättre än den enskilde i kyrkors och klosters säkra hvalf
emot eldsvåda och annan förstörelse skydda och bevara sina
handlingar.
Som vedergällning för den hjelp kyrkan fick af konungen,
har hon, mera än man tror, banat vägen för konungamagtens
myndighet och anspråk, i det hon flitigt arbetade på att
utbreda bland folket sina åsigter om konungamagtens höghet och
helgd, såsom varande en af Gud och ej af folket förlänad
myndighet. Isynnerhet torde kyrkans män varit ifriga att erkänna
hos konungen en domsrätt, som var öfver folkets ting. Af
konungen viste sig kyrkan lättare kunna vinna sin sak än af folket
på tinget.
Nästan alla kungliga dombref röra mål, som af dömts i första
instans. Likväl visa såväl landskapslagarne som Magnus
Ladulås’ bref till Oländingarne 1281 att konungens dom äfven i
vade-väg kunde påkallas. Blott i ett dombref utfärdadt af Magnus
Ladulås i Svenarum d. 23 Mars 1281 säges målet förut hafva
förevarit inför olika domare.
Någon egentlig instans-ordning, som bjöd att ett mål måste
först varit behandladt af lägre domare, för att kunna upptagas
af högre domsmyndighet, fans ej. Vanligen vände man sig i
första hand till konungen för att erhålla rättvisa. Och när
konungens domsrätt först framträdde, var det ej såsom en
öfver-ordnad utan såsom dömande i första instans.
Likasom i de lägre domarenas dombref, så är det ock i
konungens dombref sällan man finner, att lagen åberopas.
Aldrig sker det med anförande af lagrummet och sällan med
ungefärligt återgifvande af lagens ord. Deremot kan det någon
gång heta, att konungen "lagligen" dömt och "enligt landets lag",
såsom i k. Erik Erikssons dombref, hvari han upphäfver falska
eder samt förklarar, att de som svurit falskt skulle vid lämplig
tid "enligt lag" straffas. Lagens ord var på denna tid så
lefvande i allas sinnen, att det väl ej behöfde särskildt utsättas,
hvad lagen i ett i fråga varande fall, såsom här om mened,
stadgade. Under Magnus Ladulås förekomma domar, der "lex
julia majestatis", med dess bestämmelser, främmande för ali
Sveriges lag, åberopas. Äfven danska och norska lagar blifva
stundom anförda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
