Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
OM SVENSKE KONUNGENS DOMS RÅTT.
203
1332 blef Magnus Eriksson myndig och öfvertog då sjelf
regeringen. Men innan vi öfvergå till framställningen af den
kungliga domsrätten, sådan den framträdde under konungens egen
regeringstid, vilja vi kasta en blick på det sätt, hvarpå
förmyndare-regeringen fullgjort sitt höga och ansvarsfulla kall. —
Att hos denna förmyndare-regering ej saknats vilja att befordra
rikets väl, kan ej nekas. Flere af våra landskapslagar blefvo
under denna tid upptecknade. För uppodlingen af det aflägsna
och undangömda Norrland vidtogos flere nyttiga åtgärder. Äfven
mot sitt eget stånd kunde rådet med kraft uppträda. 1323
måste frälset vidkännas en särdeles tryckande beskattning, "på det
att ej bönderna ensamt måtte betungas med odrägliga skatter".
Våldgästning förbjöds på det strängaste och riddare och väpnare
befaldes inskränka sina öfverflödiga följen, "emedan detta var",
säger Telgestadgan af d. 6 Maj 1330, "egentliga orsaken till det
så häftigt öfverklagade allmänna onda". Grenom
förmyndare-regeringens åtgöranden förvärfvades de sydsvenska landskapen.
Men taflan hade äfven sina skuggsidor. När Magnus sjelf
öfvertog regeringen, fans i statskassan ej en mark inne. Och
likväl skulle nu lösesumman för de nyförvärfvade landskapen,
50,000 mark silfver, motsvarande i vårt mynt ungefär 16
millioner kronor, utbetalas. De store redo öfver landet med talrika,
beväpnade följen, s. k. "storflockar",» och våldgästade allmogen.
Detta erkändes af rådet i den stadga, som konungen i Skeninge
d. 30 Nov. 1335 med rådets bifall utfärdade. Konungen säger
här, att "han sannerligen och allt för sant förnummit, hurusom i
hans barndom flera dåliga sedvänjor uppstått, konungen till
mycken bedröfvelse och de fridsamme till mångahanda tunga.
Konungen hade, då han hunnit till myndig ålder, bedit, rådt
och hotat med sin stränga räfst att härifrån skulle afstås. Men
få voro de, som på konungens råd, bön eller hotelse
bättrat sig."
I hvad på konungen ankom, sökte han stäfja de stores
sjelfsvåld. Nyssnämnda Skeninge stadga bestämmer fredlöshet för
den, som red med fulla vapen eller med större följe än stadgan
medgåfve. Tog en något ifrån en bonde eller prest mot hans
vilja, och blefve dertill för vunnen, skulle konungen afrätta honom
med svärd, "äfven om han ej tagit för mera än en hönas värde."
Hist. Bibliotek. 1877. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
