Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
F. ÖDBEJiG.
18
Vi vända oss nu till de af Magnus Eriksson utgifna
allmänna lands- och stadslagarne, för att undersöka deras
bestämmelser om konungens domsrätt. Landslagen har ungefär samma
stadganden om den kungliga domsrättens gränser och omfång
som den yngre Yestmannalagen. Konungen förklaras vara
högste domaren, egande rätt att afdöma allmogens käromål efter
förut använd bevisning eller ock oberoende deraf utleta
sanningen. Han sätter dom i domares händer. Han bryter
skrok-sokner och ofsokner. Blott konungen kan upphäfva giltigheten
af en i målsegandens frånvaro gången ed. Till honom skulle
vad ske emot häradsnämnden, om det vädjats, innan nämnden
svurit. Kristoffers landslag föreskrifver vad ifrån
häradsnämnden till lagmansnämnden och från denna till konungen. Någon
instansordning finnes ej i Magnus Erikssons landslag.
Konungen kunde döma såväl i första som i sista instans, och
lagmannen kunde upptaga ett mål till omedelbar behandling, utan att
det förevarit inför häradshöfdingen. Mot det ej ovanliga bruket
att personer stämdes utom landskapet att svara för konungen,
som ofta, till och med i första instans, afdömde tvister, borde
landslagens bud, "att gerning skall ransakas, der hon gjord
är, och bötas, der man bor", ensamt ha utgjort ett tillräckligt
hinder.
De ting, som omnämnas i lands-lagen, äro härads-,
lands-och lagmansting, samt räfst- eller rättareting.
Häradsting skulle hållas af häradshöfdingen på rätt
tingsdag och tingsstad under de tre laga tingsterminerna, (vinter,
sommar och höst). Blott en dag i hvarje vecka under
tingster-niinen fick ting hållas, såvida ej konungens bud eller annat
nödvändigt fall, som inträffat, påkallade ett urtima ting. Det andra
slaget af ting var landsting, som hölls af lagmannen 4 gånger
om året å lagsagans hufvudort med hela lagsagan. Dessutom
skulle lagmannen hålla lagmansting en gång om året i hvarje
härad. Iiäfst- eller rättareting är den enda form för den
kungliga domsrättens utöfning, som landslagen omnämner.
Någon skilnad göres ej i lagen emellan dessa ting, ej heller
bestämmes det, huru ofta de skulle hållas. Dock stadgas det, att
räfstetinget skulle utlysas 6 veckor innan dess hållande. Det
skulle hållas af konungen eller hans domhafvande. Hvem denne,
i konungens frånvaro, skulle vara, upplyses ej, lika litet som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
