Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
F. ÖDBEJiG.
18
bära häradsböterna, såsom landslagen föreskrifver, omtalas ej i
delningstraktaten, men deremot får man veta, att konungen
skulle bestrida nämndens underhåll, om ej bönderna gjorde det,
med sin andel af rättaretingets inkomster, hvilka helt säkert ej
varit så obetydliga, då de upptogos till delning emellan k.
Magnus och hans son Erik. x)
Af landslagens bestämmelser om underhållet vid räfsteting
finner man, att vid detsamma voro närvarande utom konungen
eller hans domhafvande, konungens sigillbevarare, lagmannen,
fogden samt häradshöfdingen, hvilken sistnämnde sjelf skulle
sitta i nämnden. Att räfsteting hölls härads vis, framgår af
nämndens tillsättning. Nämnden skulle tillsättas af häradshöfdingen
med häradsboarnes samtycke. De kungliga räfstetingsdombrefven
utvisa också, att så varit förhållandet.
Landslagen har upptagit Östgötalagens stadganden om
eds-öresmål, "att de skulle stånda qvar till konungsräfst, der de
skola slitas af häradsnämnd, hvarvid häradshöfdingen skulle lägga
dem biltoga, som brutit konungens edsöre".
Yid räfsteting «kunde ett mål genast afgöras, vare sig
svaranden var tillstädes eller icke, såvida att käromål rätteligen
väckts och svaranden saknade laga förfall. Yid de andra tingen
kunde en tredskande part länge uppehålla en sak, blott genom
att ej infinna sig. Käromål, som skulle upptagas på räfsteting,
borde efter räfstetingets utlysande väckas å första (härads)tinget
eller å kyrkostämma, om ting ej hölles.
Yi hafva förut nämnt, huru sväfvande och obestämda
landslagens föreskrifter äro om "konungsnämndens" befogenhet.
Up-salastadgans af d. 6 Dec. 1344 bestämmelser om
"konungsnämnden" upptagas i det närmaste i landslagen.
I Magnus Erikssons landslag finnes ej ett enda ställe, som
kan vittna om någon domsrätt för rådet eller herredagen. Ej
heller drotsen omtalas såsom dömande konungens dom.
Deremot omnämnes på ett par ställen "konungens embetsmän" såsom
konungsdomhafvande. "Konungens kanslers" befattning med upp-
Gustaf I sökte till och med ibland att göra sig en särskild inkomst
af böndernas gärd yid räfsteting. Så befalde han 1549 fogden i Dalarne att
förhandla ined räfsteherrarne, att de måtte resa till Dalarne med det minsta
möjliga följe, "på det att mesta parten af den slcöna gärd, bönderna utgjort
mot konungsräfsten i Dalarne, måtte komma konungens gårdar och hyttor till
godo."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
