Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
F. ÖDBEJiG.
18
Lifsstraff förekomma vida oftare i landslagen än i
landskapslagarne. "Bödel" omtalas dock ännu icke, väl deremot
"konungens häkte". Sedan en å bar gerning gripen dråpare blifvit å
tinget lagligen förvunnen och dömd, öfverlemnades han till
målseganden, som sjelf lät afrätta honom. Man gjorde ännu
fortfarande stor skilnad mellan de fall då brottslingen gripits å bar
gerning och de fall, då detta ej varit förhållandet.
Mordbrän-naren, som gripes med "blåsande mun och brand", skulle å bål
brinna. En mordbrännare som ej gripits å bar gerning och ej
inom viss tid kunnat ersätta skadan, egde hvem som helst att
dräpa. Mördaren lades på stegel, mörderskan stenades.
Dråparen, som gripits å bar gerning vid liket eller å färsk fot samma
dag och dygn, som gerningen föröfvats, dömdes från lifvet, om
han dräpt af lust och ej af rätt lifsnöd. Allenast i kyrkor eller
i kloster skulle han njuta frid. Hade deremot dråparen dödat
till sjelfförsvar, så kunde målseganden åläggas taga böter,
hvilkas storlek bestämdes af nämnden. Vi hafva redan förut
omnämnt, att äfven den som onödd och otvungen begått dråp samt
ej gripits å bar gerning, kunde erhålla frid, då han erlagt de af
målseganden äskade böterna samt målseganden bedt för honom
hos konungen. Blodshämndens tid var nu förbi. Derest den
dödades arfvinge redan samma dag fälde dråparen, dömdes han
till böter. Den offentliga åklagaremagten erhåller ökad
befogenhet. Konungens länsman skulle instämma den, som gjort sår
eller blodvite eller hvad brott som helst, om målseganden i
hemlighet tagit böter och förlikt sig. Tog någon lösen för
tjuf eller lagligen fångad dråpare, eller lät honom blifva onäpst,
bötte han 40 mark till konungen och förverkade lösen, ehvad
det var målseganden eller någon annan som tagit lösen. Med stor
stränghet straffades stöld. Den som stulit för mer än half marks
värde och blifvit gripen å bar gerning, skulle föras till tinget med
"bakbundna händer". Straffet var hängning. Uppgick det
stulnas värde till mindre än half mark eller var tjufven ej å bar
gerning gripen, så skulle han föras till tinget med "frambundna
händer" samt kunna frälsa sig med böter.
Kort efter landslagens utgifvande utkom den allmänna
stadslagen. Angående konungens domsrätt stadgar den, att konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
