- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
214

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214

F. ÖDBEJiG.

18

hvarvid han måste framlägga på "disken" 5 öre, som tillföllo de
dömande och stadens skrifvare.

Konungens domsrätt var ej heller i stadslagen begränsad
blott till sådana mål, som i vadeväg dragits under konungens dom.

Under k. Albrekts oroliga regering fortgick ej något
egentligare lagstiftningsarbete, hvarigenom den kungliga domsrätten
kunde på något närmare sätt bestämmas eller bättre ordnas.

Vi vilja nu med ledning af de kungliga dombrefven söka
att meddela en framställning af den kungliga domsrätten sådan
den faktiskt framträdde under Magnus Erikssons och Albrekts
af Meklenburg regeringstid.

Konungens domsrätt framträder under trenne hufvudformer,
nemligen på ting, på rådsmöten eller i konungens hof.

Konungen kunde antingen sjelf eller genom andra hålla
ting i landskapet dels med ett härad och dels med hela
landskapet, och det stundom vid tiden för de ordinarie landstingen
å lagsagans hufvudort.

De flesta kungliga dombref under denna period äro
räfstetings-dombref. Såväl k. Magnus Eriksson som Albrekt af
Meklenburg hafva personligen dömt å räfsteting. Men då de
räfste-tingsdombref, som Albrekt sjelf utfärdat, äro endast några få,
hafva vi en betydande mängd sådana af k. Magnus. Ingen af
Sveriges konungar under medeltiden har utfärdat så många
dombref som k. Magnus. De äro utgifna dels på räfsteting, dels på
rådsmöten, dels i konungens hof utan att ting eller råd omtalas.
Intill landslagens utgifvande voro dombrefven vanligen på latin,
men sedan skrefvos de enligt landslagens bud för det mesta på
svenska. Ytterst sällan nämner k. Magnus i sina
räfstetings-dombrefj att han dömt med bisittare eller med nämnd och aldrig
uppger han tingsområdet ; deremot framhåller han, hurusom han
i egen person suttit till doms. Konungens räfstetingsdombref
äro ej beseglade eller contrasignerade af några såsom
domsvittnen. — I de danska rättaretingsdombrefven var det ständigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free