Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
OM SVENSKE KONUNGENS DOMS RÅTT.
215
sed, att konungens "rättegångskansler", pcstitiarhis,
contrasigne-rade. Hans namn stod alltid nederst på dombrefvet såsom vittne.
— Deremot händer det i andra doinbref af k. Magnus, som ej
äro utgifna å ting, att någon eller några rådsherrar nämnas
såsom doms vittnen eller såsom de der varit närvarande.
Vanligtvis är det då "drotsen" eller konungens högste embetsmän
(of-ficialis noster generalis) eller sådana rådsherrar, åt hvilka
konungen helst uppdrog att döma konungsdom, som sålunda
omnämnas. K. Magni dombref äro beseglade med hans
"rättegångs-sigill" (sigillum ad caussas). Äfven k. Erik Magnusson och
Albrekt hade ett särskildt "rättegångssigilP, dock beseglade k.
Albrekt vanligtvis ej med detta, utan med sitt "secret". Med
k. Albrekts "rättegångssigill" beseglar äfven drotsen Bo Jonsson
en gång ett räfstetingsdombref. Detta är det enda oss bekanta
fallet, då konungens domssigill användts af någon annan än af
konungen sjelf. Det var nämligen en stående sed, att
konungens domhafvande, äfven om denne var drotsen, sjelf, beseglade
med sitt sigill. Utom "sigillum ad caussas" hade k. Magnus
tvenne andra sigill, ett mindre, "secretum", och ett större,
"konungens större sigill", hvilket sistnämnda endast begagnades för
vigtigare statshandlingar. Blott en enda gång hafva vi funnit,
att k. Magnus begagnat det större sigillet för en
rättegångshandling, nämligen för ett dombref om hufvudgården i "Gyuthelycke",
hvarå konungen förut utfärdat 4 dombref, (sub majore sigillo
nos tro) som ej blifvit iakttagna.
Var konungen sjelf förhindrad att hålla räfsteting, så höllos
de af andra å hans vägnar. Från Magnus Erikssons
regeringstid hafva vi flere räfstetingsdombref utfärdade af personer å
konungens vägnar. Men det vida öfvervägande antalet af
sådana dombref är från k. Albrekts tid. Under ingen svensk
konung hafva räfsteting så ofta blifvit hållna som under k.
Albrekt. Sjelf höll han visserligen ej ofta ting — hans ringa
kännedom af svenska språket och lagen torde ha lagt hinder
härför — men sä lät han så mycket oftare andra göra det i
sitt ställe. Nästan hvart år synes räfsteting ha hållits med de
särskilda landskapens olika härad. Synnerligt talrika äro
räfstetingsdombref ven för Småland, Östergötland, Södermanland,
Vestmanland och Upland. Så mycket mera anmärkningsvärdt
är då, att för Vestergötland finnes för denna tid (1319—1389),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
