Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
F. ÖDBEJiG.
18
domhafvanden sjelf, dels af den vinnande. Ej sällan var målet
ett skuldfordringsmål, i hvilket konungens hjelp påkallades emot
försumlige gäldenärer. Flere kungliga dombref i sådana mål
finnas. Stundom namnger konungen i brefvet, i enlighet med
landslagens bud, några personer att vara närvarande, då skulden
borde betalas eller ransaka, om den var betald; de skulle äfven
genom öppet bref underrätta konungen, om betalningen blifvit
erlagd eller fortfarande vägrad. Ibland föreskrifves det i
konungens bref, att om ej betalning på den utsatta tiden erlades,
så skulle deri utkräfvas af konungens fogde eller
häradshöfdingen och tolf af honom utsedde häradsbor. Att konungens dom
ej sällan öfverträddes, visar sig af flere kungliga dombref, deri
konungen stadfäste sin förra dom, som ej efterlefts, hvarvid han
pliktfäller personer till 40 marks böter för konungsdombrott. Vi
hafva förut anmärkt det dombref, som k. Magnus beseglade med
det "större sigillet", om godset Gryuthelycke, hvarom konungen
förut utgifvit ej mindre än 4 dombref, hvilka ej blifvit hållna.
I flere kungliga bref, som vi hafva, uppdrages åt personer att
utmäta böter för konungsdombrott. För trenne konungsdombrott,
hvardera å 40 mark, saint för andra böter utlofvades 1378 af
en person i Hud 26 oxar. Mycket sällsynta äro kungliga
lejde-bref och äfvenså stämningsbref. Deremot förekomma
skyääs-oeh för svar sbr ef af konungarne så mycket oftare, dels till
förmån för enskilda, dels också, hvilket är det vanligaste, till
förmån för kyrkor, kloster och andliga stiftelser.
Drotsen var genom sitt embete den person, som, då
konungen sjelf var förhindrad att döma, borde ha dömt konungsdom.
Ehuru nu verkligen drotsen rätt ofta användes härtill af
konungen, så var detta, såsom vi förut nämnt, visst icke regel.1) Ofta
’) Stor omvexling rådde bland inneliafvarne af drotsvärdigheten. 1333 var
Knut Jonsson drots; 1334 Greger Magnusson; 1335 Nils Abjörnsson; 1337 åter
Greger Magnusson; 1344, 1350, 1351 Nils Turesson; 1357 Lars Karlsson; 1358, 1362,
1364 åter Nils Turesson. Såsom "Officialis noster Generalis", — en värdighet
motsvarande drotsens och afsedd att ersätta denna — nämnes 1344, 1346, 1347—
1348 Jon Kristineson; 1348 Israel Birgersson; 1357 benämnes Nils Turesson
"’k. Eriks embetsmän"; 1369 var Bo Jonsson "k. Albrekts embetsmän\ drots blef
han 1375. — Justitiariiis kallades riksråden Nils Turesson 1360 och Bengt
Filipsson 1365. Man synes härmed äfven i Sverige velat införa ett embete
motsvarande den danske Justitiariens, ehuru nu detta ej blef hos oss af någon
lång varaktighet. De nyssnämnde riksråden äro de ende, som i Sverige
innehaft, en sådan befattning. Den danske justitiarien, rättegångskaiisleren, var
den vigtigaste mannen vid rättaretinget. Han utfärdade stämning, affattade
domar, beseglade dem med "sigillum ad caussas", som var i lians förvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
