Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<small>244
AND. FRYXELL.
10
Så gjorde han dock. Redan 1735 förklarade han sin förra
hjelte hafva varit galen, och yttrade 1758 mycken ovilja öfver
hans blodtörst, och kallade honom 1759 en utomordentlig
galning och en Nordens Don Quichotte 1). Men dessa den
mognade vetenskapsmannens slutliga omdömen, dem glömmer eller
gömmer man, och åberopar i stället dem, han i yngre år och
med inskränktare kunskapsförråd uttalat.
Geijers förhållande till Karl den tolfte
hade en viss likhet med Voltaires, ehuru Geijer var i början
en större beundrare och aldrig blef en så sträng tadlare som
fransmannen. Förut hade väl åtskilliga personer inom Sverge
uppstämt högljudda lofsånger öfver nämnde konung; men under
det rationalistiska upplysnings-tidehvarfvet kunde sådana åsigter
ej taga allmännare fart. Sedan kom i den stora europeiska
reaktionens spår den svenska fosforismen med dess beundran för
krigsbragder, och för excentriska personer. Liksom Voltaire i
sin ungdom hänförd af beundran för nämnde konung, skref
Geijer vid omkring 28 års ålder eller år 1812 sin sång öfver
Karl den tolfte: "Jag stod en yster pilt i höga Norden". Detta
poetiska mästerstycke hänförde tusentals varma och fosterländska
sinnen, och det var genom det, som Geijer gaf första
uppslaget till den stegrade Karl den tolftes-dyrkan, som derefter
gjort sig i Sverge gällande. Denna har sedermera blifvit
alltjemnt underhållen och förstärkt med Geijers sång: Viken tidens
flyktiga minnen. Skrifven 1818, har den nu i snart 60 år
blifvit på Karls dödsdag sjungen af akademiernas ungdom, hvilken
således slägte efter slägte blifvit ledd och inlärd att betrakta och
besjunga Karl den tolfte som "den störste bland Karlar" m. m.
Samma ungdom har sedermera, spridd i alla landsorter, der
utbredt samma åsigt, så ätt den öfvergått till ett slags nationell
trosartickel. Denna tänkesättets omkastning till obegränsad
beundran för Karl var likväl icke ursprungligen och egentligen
föranledd genom någon utförlig vederläggning af utlandets motsatta
åsigter, ej heller af någon utförlig ny bearbetning af Karl den
tolftes historia, utan hvilade i vetenskapligt historiskt hänseende
beständigt på den af Nordberg angifna uppfattningen, hvilken
1) Buckle: Civilisationens historia i England. 1: 481. Warmholtz N:o 5961.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
