Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 ANMÄRKNING AK MOT BESKOWS : CARL XLI 1 ALT-RAN8TADT. 263
sjelf uppträda såsom underhandlare, hvarföre skulle han då icke
kunnat liksom andra regenter drifva verket från sin egen
hufvudstad, likasåväl som från Bender eller Timurtasch? och, ehuru
på längre afstånd, månne ej med bättre utsigt till framgång? En
konung, som står midt ibland sitt eget folk och i spetsen för
sina egna troppar, talar med vida mer eftertryck och verkan än
den, som öfvergifver sitt rike och blifver i åratal liggande i ett
främmande land såsom dess underhålls-tagare, och som derunder
genom täta anspråk på hjelp och lån tröttar, och likväl på samma
gång genom egensinne och trots retar sin välgörare.
Det finnes en viss likhet mellan de tre mest framstående
och olycksbringande dragen i Karl den tolftes historia,
afsättning-fej den i Polen, tåget till Ukrajne och dröjsmålet i Turkiet. Alla
tre voro för Sverge högst förderfliga; vi behöfva ej omständligt
upprepa de svåra följderna, östanhafsländernas förlust af första,
nederlaget vid Pultava af andra och Finnlands förlust af tredje
företaget. Mot alla tre talade och bönföllo Sverges
bundsförvandter, rådsherrar, fältherrar och andra högre ämbetsmän; vid alla
tre höll sig dock Karl obevekligen fast och rid det första och
tredje i hela fem år. Som skäl anförde han alla gångerna en
och samma åsigt, nämligen nyttan och behofvet af att skaffa sig
hjelp af främmande stater, hvilket skulle ske genom att tillsätta
under första skedet en ny konung i Polen, under det andra
Mazeppa till herre öfver kosackerna, och under det tredje nya
vi-zirer i Turkiet. Alla tre gångerna saknade Karls statskonst
svenskhetens och den sanna fosterlandskänslans pregel. Det hade
utan tvifvel ådagalaggt mer förtroende och kärlek för svenskarna
och varit såväl för dem som för honom sjelf mer både hedrande
och nyttigt, om han stannat bland dem, litat på dem och kämpat
med dem; häldre än att sätta på andra staters hjelp så stort
värde, att han under sträfvandet derefter i hela tretton år
stannade hos dem, låtande under tiden sitt öfvergifna fädernesland
mer och mer försvagas, härjas och stympas.
Vi sluta denna undersökning med att anföra några
skriftställares omdömen rörande Karls femåriga dröjsmål i Turkiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
