Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
O. NILSSON.
10
nya försök att genom hotande demonstrationer tilltvinga sig af
Adolf Fredrik besagde eftergift. De danska statsmännens plan
var att nu få denna sak fullständigt afgjord, innan Adolf Fredrik
hunne bestiga tronen och, genom någon möjligtvis inträffande
förändring af den svenska regeringsformen, blefve en för
Danmark vida farligare fiende än förut. I följd häraf gjorde de inga
svårigheter vid att lofva sitt biträde åt Ryssland till
upprätthållande af sagde regeringsform i dess dåvarande skick.
Derjemte kunde de väl, för ett ögonblick åtminstone, låta dåra sig
af förhoppningar om återvinnande af något eller några bland de
vid Brömsebro- och Roskilde-fredssluten afträdda landskapen,
liksom i Sverige det unga hofvets parti måhända på allvar
smickrade sig med utsigter att kunna eröfra Norge; men Rysslands
plan angående kullkastandet af Adolf Fredriks tronföljd voro de
deremot föga hågade att understödja, ehuru de, för att
beträffande sina innersta afsigter föra Elisabet bakom ljuset, funno
sig nödsakade att åt hennes andragande skänka ett låtsadt och
i allmänna ordalag uttryckt bifalll). Rysslands och Danmarks
’) Yi hafva naturligtvis icke ämnat att här gifva någon fullständig
skildring af ofvan antydda rysk-danska underhandlingar. I den i danska
geheime-arkivet befintliga ministeriela korrespondensen mellan danska hofvet och dess
d. v. gesandt i Petersburg, De Cheusses, hafva vi likväl genomsett
skrifvel-serna för året 1748 och till största delen äfven dem for 1749, men icke funnit
någonting som motsäger de uppgifter rörande detta ämne, hvilka förekomma
i de af oss redan citerade och såsom hufvudkällor för denna inledning anlitade
arbetena af Malmström och Fryxell. Hos Höst deremot (Mærkværd. i K.
Frederik V:s Levnet . . . p. 190) anträffas en uppgift, för hvars rigtighet
vi icke kunnat finna något bevis i nyssnämnde ministeriela aktstyckon. Han
berättar nemligen, att i de förespeglingar, med hvilka Ryssland sökte förmå
Danmark till krig mot Sverige, ingått till och med en antydan, att ryska
hofvet, i händelse iVdolf Fredrik blefve från Sverige fördrifven, icke skulle
motsätta sig de tre skandinaviska rikenas förening. — Att Ryssland skulle hafva
gjort en dylik antydan, förefaller oss vara alldeles otroligt. Det kunde väl
ej gerna hoppas, att de danska diplomaterna skulle låta fånga sig i en så
grof snara.
Se här för öfrigt några strödda notiser rörande besagde förhandlingar.
Det var någon dag kort före d. 4(15) Juni 1748, som ryske
storkansle-ren Bestoucheff för första gången gaf De Cheusses förtroende om verkliga
beskaffenheten af sina och sitt hofs dåvarande afsigter mot Sverige. I Sverige
torefunnes — sade Bestoucheif — en plan att, när den gamle konungen aflede,
införa suveräniteten. För att omintetgöra denna plan ville kejsarinnan
uppbjuda alla sina krafter. Hon vore så förbittrad på Adolf Fredrik, att hon
gerna skulle se, det han blefve bortjagad från Sverige, der sedermera i hans
ställe prins Fredrik af Hessen-Kassel borde blifva tronföljare. För att kunna
tillvägabringa en stadigvarande fred i norden ämnade hon emellertid att
fullständigt förödmjuka Sverige. Hon hade beslutat att, "à la première rupture",
bemägtiga sig svenska Finland, dock icke för att behålla det för egen räkning,
utan för att antingen förvandla det till en ödemark eller göra det till ett af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
